Skärgårdstrafiken med höjd för framtiden?

Den nya kortrutten på Norra linjen är inte kort som namnet låter påskina, då resan i själva verket blir längre för brukarna i tid. Vad gäller sjövägen är skillnaden försumbar. LR:s främsta argument är att spara pengar. De har tittat i kristallkulan och antagit att de kommer spara 53 miljoner under de kommande 15 åren. Men hur ser världen ut år 2040?

Tittar vi 15 år bakåt i tiden kom den första Ipaden och tanken om dagens AI kändes som science fiction. Det är helt enkelt inte verklighetsförankrat att bygga vidare på en 15 års plan utgående från dagens teknik och gamla fartyg. Att bygga om en existerande frigående flotta av större isgående fartyg i Ålands skärgård till eldrift är inte realistiskt förutom på möjligen Skarven. Om man i dag bygger in batteri är komponenten och tekniken föråldrad redan om fem år. Vill man ändå köra med batteri ska det vara kassettmodell som körs iland och laddas på till exempel Lilla Hummelholm. I det fallet är det enkelt att byta batteriteknik när en bättre produkt finns på marknaden.

Planen är att bygga om den 35 år gamla Alfågeln. Vill LR på riktigt spara pengar så är driftkostnaden betydligt lägre med nybyggt fartyg konstruerat för eldrift. En ny färja med högre kapacitet än Alfågeln förbrukar mindre energi per distans vid 13 knop än Alfågeln vid 10 knop, givet öppet vatten. Redan i dag är det möjligt att bygga eldrivet fartyg anpassad för dagens rutt mellan Hummelvik och Torsholma inklusive alla fem anlöp.

Låt oss minnas själva grundtanken med att skärgårdstrafiken över huvud taget finns. Det behöver finnas kapacitet för brukarna, men också för den stora efterfrågan som turisterna har då resan i sig är en unik skärgårdsupplevelse. (Finns det plats ombord går det att utveckla turismen ytterligare.) Om man gör en förnyelse ska det vara förnyelse med höjd för framtiden. Att ta förhastade beslut och slösa bort pengar har vi sett tillräckligt av redan.

Georg Karlström

Majken Karlström