Ledare
Att staden säljer sitt innehav i Nyfahlers är rätt, men vägen dit väcker förvåning.
Amir Karbalaei
Rätt att sälja men turerna förvånar
Mariehamns stad » När juridik, ekonomi och politik kolliderar i Mariehamn uppstår frågor som kräver svar. Är försäljningen av Nyfahlers ett misstag eller en strategisk nystart?
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Turerna kring Mariehamns stads försäljning av aktier i FAB Nyfahlers har varit många den senaste tiden och frågorna är nästan lika många. Samtidigt florerar många rykten och politiska poänger försöker skördas. Allt kryddat med en gnutta politisk vendetta. Men låt er inte luras av alla dimridåer. För även om allt behöver göras om för att bli korrekt, så är beslutet i sak inte fel.
Det finns sällan ett självändamål för en offentlig verksamhet att äga fastigheter som inte direkt stöder kärnverksamheten. Att binda miljonbelopp i fastigheter innebär att resurser inte kan användas där de gör mest nytta. Flera kommuner i Finland och Sverige har under de senaste åren valt att sälja delar av sitt fastighetsbestånd för att kunna investera i bland annat vård och utbildning.
För Mariehamns del innebär försäljningen av aktier i FAB Nyfahlers en möjlighet att omfördela resurser från passivt ägande till aktiv samhällsutveckling. Det är ett steg mot en mer dynamisk och ansvarsfull ekonomisk politik där offentliga medel används för att möta morgondagens behov, inte för att förvalta fastigheter som saknar direkt koppling till stadens kärnuppdrag.
Att staden har hamnat i denna situation är olyckligt. Man chansade och tog en genväg, men försäljningsupplägget håller inte juridiskt. Visserligen talar vi här om en gråzon, då det finns en rikslagstiftning som är tydlig, men där den åländska lagstiftningen öppnar upp tolkningsutrymme. Oavsett är det onödigt att man som myndighet försätter sig i en sådan situation. För även om det kan vara motiverat att ibland utmana lagstiftningen för att få ett tolkningsavgörande så är det inte det som det aktuella fallet syftar till — utan målet förefaller vara att snabba på processen.
Det är ett steg mot en mer dynamisk och ansvarsfull ekonomisk politik där offentliga medel används för att möta morgondagens behov. Inte för att förvalta fastigheter som saknar direkt koppling till stadens kärnuppdrag.
Det är lätt att utmåla tjänstemännen som syndabockar och det finns politiska krafter som nu gör allt i sin väg för att hålla sig borta från det inträffade. Sanningen är att en enig stadsstyrelse fattade beslutet.
Dessutom skvallras det i de politiska korridorerna att man var politiskt överens redan innan beslutet fattades, vilket gjorde att det inte fanns någon orsak till att dra ut på saken. I synnerhet när det fanns en möjlighet till en snabbare lösning genom en upplevd eller verklig gråzon inom gällande lagstiftning.
Samtidigt kommer försäljningen att bli av. Inget i sak ändras utan processen dras bara ut och det tar lite längre tid. Det är även viktigt att påpeka att de olyckskorpar som nu skriker om att innehavet säljs ut för billigt borde lära sig att bokföringsvärde inte är samma som verkligt värde. Marknaden bestämmer priset på dessa aktier i FAB Nyfahlers — inte bokförare eller revisorer. Det kallas marknadsekonomi.
Hela stadens politiker och tjänstemän behöver oavsett ta lärdom av det inträffade. Något har uppenbart gått fel.
Samtidigt så finns det betydligt mer att säga om stadens fastighetsaffärer än just det aktuella fallet. Ta bara renoveringen av Doktorsvillan, den visar att staden har en lång väg att vandra när man renoverar för 750.000 euro och hyr ut den för 400 euro exklusive moms. Någon vidare ekonomisk bedömning verkar inte föreligga, men det är klart det tar ju bara närmare 150 år innan hyran har betalt renoveringen. Så kanske det är ett bra alternativ för stadens invånare?
