Åland har inte råd med ”korkade” politiker

Ordspråket ”av erfarenhet blir man vis” tycks inte gälla Ålands landskapsregering. Detta trots att det i stort sett är samma personer som gång efter annan innehar ministerposterna. Att regering efter regering har satt i system att fatta illa underbyggda beslut som uppfattas som vårdslös hantering av skattemedel spär på det redan djupa och utbredda politikerföraktet. Misskötseln av Ålands offentliga förvaltning och finanser undergräver i slutändan tilltron till Ålands förmåga att sköta självstyrelsen.

Lagligt eller inte. I allmänhetens ögon har de ledande politikernas omdöme och beteende avgörande betydelse för förtroendet. Att inför ett misstroendeyrkande krypa till korset och medge att kommunikationen med lagtinget borde ha skötts bättre då priset för en elektrifiering av Töftöfärjan blir nästan fyra gånger högre än budgeterat är reaktivt och hjälper föga. Skadan är ju redan skedd och blir ju inte ogjord av en förtäckt ursäkt.

Politikerna måste anamma hur allmänheten tänker och reagerar på deras handhavande av makten. De allra flesta ålänningarna utgår från sin privata ekonomi och situation. Att ansvariga politiker ur det här perspektivet gång efter annan fattar, vad som uppfattas som omdömeslösa beslut, framstår som inkompetent och korkat. Agerandet ställs i sin tur i relation till ministrarnas, i jämförelse med medellönen på Åland, rejäla arvoden. Så fungerar det ute i stugorna, runt kaffeborden och på sociala medier där argumentet om att det här är ett pris vi måste betala för demokratin inte står högt i kurs.

Det som särskilt sticker i ögonen på folk är att dessa omdömeslösa politiska beslut tömmer samhällskassan på ett otal miljoner euro samtidigt som det ställs hårda sparkrav på samhället och välfärden i stort. Ett konkret exempel är avskaffandet av sjukkostnadsavdraget som uppskattningsvis ökar skatteintäkterna med en miljon per år. Ställ detta mot nästan tre miljoner dyrare elektrifiering av Töftöfärjan och ett skadestånd på drygt tio miljoner för avtalsbrott i upphandlingen av elhybridfärjan – ett fartyg som i sin tur upphandlades av en enskild minister. Det här går inte ihop för kreti och pleti.

I det ekonomiska stålbadet för att minska Finlands jättelika statsskuld sänker statsråden (ministrarna) sina arvoden med fem procent nästa år. På Åland har frågan om en motsvarande sänkning av landskapsregeringens arvoden inte aktualiserats. Än. I reda pengar skulle det betyda mellan 550 och 450 euro mindre per månad, vilket ju kan te sig futtigt för lantrådet med ett arvode på 10.780 euro i månaden. Även om det knappast räcker för att återställa förtroendet för alla bortfumlade miljoner vore det i alla fall en solidarisk gest.

Det enda som på sikt kan förbättra tilliten till våra makthavare är att politikerna börjar fatta i allmänhetens ögon logiska och begripliga beslut som gynnar Åland och ålänningarna. Om inte, kommer missnöjesrörelsen att fortsätta växa, vilket i första hand gynnar de obundna. Det bäddar för en konservativ, splittrad politik i en tid då Åland mer än någonsin behöver konsensus kring en rad innovativa satsningar för att få fart på de punkterade ekonomiska hjulen. Just nu satsas enögt miljoner av skattemedel på en jättelik vindkraftspark i Norrhavet. Det inger oro.