När en tiondel av Brändö samlas – lyssnar någon?

På tisdagskvällen samlades invånare och företagare i Brändö för att tala om skärgårdstrafiken. Det var inget upprop, ingen kampanj, ingen särskild mobilisering. Ändå samlades, på initiativ av Roger Husell, omkring tio procent av kommunens befolkning för att lyssna och diskutera frågor som berör oss alla på djupet. Tänk en stund på vad det betyder. Om samma andel i Mariehamn samlades en vanlig vardagskväll skulle det räknas som ett massmöte. Det skulle betraktas som en tydlig signal. Kanske till och med som en kris.

I Brändö visar det hur allvarlig situationen har blivit. Under mötet blev det tydligt att det finns något som bubblar under ytan. En frustration, men också en stark vilja att vara delaktig. Vi vill inte bara reagera på beslut. Vi vill bidra till lösningar.

Samtidigt återkom samma känsla från många i rummet. Att vi inte blir hörda. Att vi saknar verkliga möjligheter att påverka innan besluten fattas. Att dialogen med landskapsregeringen inte fungerar som den borde. Att det i praktiken upplevs som diskriminering när våra försök att påverka inte tas på allvar.

Konsekvenserna är inte abstrakta. De är konkreta och påtagliga. Under högsäsongen räcker kapaciteten inte till. Bokningssystemet skapar osäkerhet. Tungtrafik kan inte ombokas. Leveranser riskeras. Färska matvaror når inte fram. Turismen står inför en sommar där människor inte ens kommer fram.

Och mitt i allt detta saknas grundläggande kommunikation när något går fel. Under helgerna, när bokningssystemet är stängt, finns det inget nummer att ringa direkt till färjorna om något händer.

För oss som bor här handlar det inte om enstaka problem. Det handlar om möjligheten att leva ett fungerande liv. Det handlar om att kunna driva företag utan att ständigt behöva planera för osäkerheten, om att få vardagen att gå ihop och om att kunna pendla till och från arbetet från ön. Om att känna att ens verklighet tas på allvar.

Vi diskuterade inte detaljer i turlistor eller avgifter. Det skulle vi aldrig bli klara med. Det vi talade om var något större. Förtroende. Ansvar. Och behovet av att bygga en fungerande dialog. Det finns också en vilja att ta nästa steg. Att organisera oss bättre. Att samarbeta mellan kommuner. Att föra diskussionen närmare beslutsfattarna i Mariehamn. Inte på distans, utan i verkliga möten där erfarenheter får ta plats.

Vi vill vara konstruktiva. Vi vill vara med. Men då måste någon också lyssna och vilja förstå. Skärgården är inte en perifer fråga. Skärgården är en del av Åland. En viktig del som knyter samman Åland och fasta Finland. Vi är en gemensam skärgård på båda sidor av Skärgårdshavet. Och när en så stor del av en kommun samlas en vanlig dag för att diskutera sin framtid, då är det en signal som landskapet och våra politiker behöver ta på allvar.

Det är en signal som inte kan ignoreras.

Ella Hellström

Brändö