Hur många dagars bränsle finns det på Åland om färjorna stannar?

Det är en enkel fråga. Svaret är okänt — och det är i sig ett svar.

Åland är en ö. Till skillnad från fastlandet ankommer all energi — drivmedel, eldningsolja, flygbränsle — med fartyg. Det finns ingen pipeline, ingen landförbindelse, ingen alternativ leveransväg. Det är ett faktum som de flesta ålänningar lever med utan att tänka på det, för i normala tider fungerar systemet osynligt och väl.

Men frågan om vad som händer vid ett avbrott är inte akademisk. Den är operativ och den är obesvarad.

Kraftnät Ålands egna uppgifter visar att 17MW dieselkraftvärmeverket G1 — som tjänstgjorde som reservkraft — skrotades 2021. Vid ett nödläge där förbindelserna till både Sverige och Finland bryts upprätthålls ö-driften idag av två gasturbiner på 9 MW. Gasturbiner kräver bränsle. Det bränslet levereras sjövägen. Reserven förutsätter alltså att den störning den är till för att hantera inte inträffar.

Enligt EU:s direktiv 2009/119/EG är varje medlemsstat skyldig att hålla oljereserver motsvarande 90 dagars genomsnittlig daglig nettoimport. Finland uppfyller detta krav på nationell nivå. Kravet mäts dock som ett nationellt genomsnitt och specificerar inte hur reserverna är geografiskt fördelade. Åland som separat ö-enhet utgör inget eget mätobjekt i systemet. I praktiken innebär det att ingen myndighet har ett formellt ansvar för att svara på frågan: hur länge räcker bränslet på Åland om färjtrafiken avbryts i sju dagar? Fjorton dagar? Trettio dagar?

Ansvarsfördelningen är känd och dokumenterad. Enligt 27 § 10 punkten självstyrelselagen hör försörjningsberedskapen till rikets behörighet. Energi- och elmarknadslagstiftning hör däremot enligt 17 § 22 punkten till landskapets behörighet. I delade ansvarsförhållanden uppstår lätt det tillstånd där ingen är ensam ansvarig och ingenting görs.

Landskapsregeringen har i sitt eget regeringsprogram konstaterat att sjöfarten är en avgörande faktor i den åländska försörjningsberedskapen och att Ålands civila beredskap behöver struktureras och stärkas. Det är ett erkännande av ett problem. Det är ännu inte ett svar på det.

Frågan är enkel nog att ställas offentligt och tillräckligt konkret för att kräva ett offentligt svar: hur många dagars drivmedel, eldningsolja och gasturbinbränsle finns det på Åland idag — och vem är ansvarig för att det räcker om förbindelserna bryts?

Den frågan borde vara besvarad. Den är det inte.

Elån