Bakvänt avslå stöd till kultur i Kulturvillan

Med Kulturvillan har Mariehamn fått något som länge saknats: en lokal där inte bara etablerade institutioner med stora budgetar kan ta plats, utan också enskilda kulturarbetare, små föreningar och fria grupper. Där Alandicas hyresnivåer länge har stängt ute en betydande del av det fria kulturlivet, har Kulturvillan en hyra som faktiskt gör det möjligt för en musiker, en författare eller en danskonstnär att tänka tanken att boka kvällen själv.

Just därför är det olyckligt att se hur staden nu hanterar bidragsansökningar som rör arrangemang i just det huset.

Musikern Peter Hägerstrand fick avslag på sin ansökan om 600 euro till en skivsläppskonsert inom projektet ”Sjögräs”. Motiveringen var att konserten borde kunna genomföras i samarbete med Kulturvillan som en del av dess löpande verksamhet, eftersom Kulturvillan redan hyressubventioneras starkt av staden just för att kunna fungera som plats för konserter och liknande evenemang. Staden ansåg att arrangemanget därför borde kunna bäras av biljettintäkter och skivförsäljning. 

Resultatet blev att Peter Hägerstrand avbokade och började leta efter en annan plats. I sitt rättelseyrkande pekar han på något grundläggande: ett begränsat antal sittplatser gör det matematiskt omöjligt att få ihop ett rimligt gage till de medverkande musikerna genom enbart entré. Om stadens linje står fast blir konsekvensen att professionella uppträdanden i praktiken stängs ute från Kulturvillan. Kvar blir amatörverksamhet och de arrangemang som har råd att gå med förlust.

Det är knappast den utvecklingen staden hade i åtanke när föreningen Skapa Åland, som hyr och driver Kulturvillan, fick sin hyressubvention.

Ett andra rättelseyrkande har lämnats in från Skapa Åland självt som fått avslag på sin ansökan om 1.500 euro för ett evenemang i Kulturvillan i samarbete med en extern dansare. Här resonerar staden att föreningen i det här fallet agerar både hyresvärd och hyresgäst samt mottagare av hyresintäkterna från arrangemanget. Det är en rimlig invändning men ingen självklar grund för avslag. Det aktuella evenemanget drivs av en extern konstnärlig initiativtagare inom ramen för en nationell turné, och är därmed inte en del av Kulturvillans löpande verksamhet. 

Avslagens logik haltar också på en mer principiell nivå. Att en kommunal lokal bär en subventionerad hyra säger ingenting om vad det kostar att fylla den med innehåll. Kulturvillan får inte något verksamhetsstöd från staden. Musiker, ljudtekniker, marknadsföring, upphovsrättsavgifter, resor: kostnaderna för ett professionellt evenemang uppstår oavsett vad väggarna runtomkring kostar. Om resonemanget ”lokalen är subventionerad, alltså behövs inget stöd” fick gälla generellt skulle staden konsekvent också få sluta stödja evenemang på biblioteket och i andra kommunala lokaler. Så resonerar staden inte i de fallen, och bör inte göra det här heller.

Samtidigt bör det påpekas att Kulturvillan, trots sina förtjänster, fortfarande är en ganska anonym storhet för många mariehamnare. Vad som ryms innanför dess dörrar, vilka som kan hyra in sig och på vilka villkor, är inte allmängods. Den otydligheten gynnar varken huset eller stadens kulturpolitik. Skapa Åland och stadens kultur- och fritidssektor borde ta ett gemensamt grepp om kommunikationen, så att fler kulturarbetare, oavsett genre och oavsett om de redan står på etablerade scener, vet att Kulturvillan är ett alternativ också för dem. Liksom att ålänningarna i allmänhet och inte minst turisterna hittar dit. 

Ansvaret stannar dock inte vid skyltning och marknadsföring. När kultur- och fritidsnämnden nästa vecka behandlar rättelseyrkandena bör Peter Hägerstrands ärende bli en anledning att tänka om i sak. Peter Hägerstrand bidrar med just det innehåll staden säger sig vilja se. Om Kulturvillan ska bli det kulturhus Mariehamn behöver, måste staden våga både hyra ut lokalen billigt och stödja det som händer i den.