Måsar, varg, skarv, myror, ormar råttor och möss

För ett tag sedan gick jag förväntansfullt upp emot stadshuset för att uppvakta stadsdirektören på hennes bemärkelsedag. Det var mycket fint väder och jag tänkte att jag skulle njuta av allt och gå sakta för att inte bli svettig i kavajen. Det var en fin stund på väg upp till min gamla arbetsplats.

Utanför entrén till vårt fina stadshus såg jag sedan tre måsungar, men innan jag hunnit tänka att dom var lite gulliga hörde jag ett skrik strax ovanför mitt högra öra. Deras mor var mycket nära mig och till synes mycket aggressiv. Min naturliga reflex var att springa så fort artros-knäet bar. Jag lyckades sedan smyga mig in, men när jag gratulerade Emma med en kram frågade hon varför jag sprungit mig svettig på väg till henne.

Som enskild företeelse är min upplevelse förstås försumbar och säkert mest skrattretande, men som exempel på en obegriplig tafatthetstrend är den också ganska belysande. Mariehamn är på många sätt en underbar sommarstad, men måsarna är väldigt påträngande. Ofta kan man inte njuta av sin måltid utomhus för måsarna flyger åtminstone till övergivna tallrikar, bilar skitas ner i centrum och ibland får man som sagt fly springande för att inte bli attackerad. Måsarna i centrum är helt enkelt en sanitär olägenhet.

Och vi gör ingenting åt det! Ofattbart!

Ute i skärgården förstörs holme efter holme av skarvskit och nu har problemet smugit sig riktigt nära Mariehamn också. Men vi gör ingenting år det! Ofattbart!

I Österbotten finns det områden där vargar lever så nära befolkningen att barnen inte vågar vänta på skolbussen. Men man åtgärdar inte den problematiken heller där. Ofattbart!

Vilda djur och fåglar har självskrivna plats i Guds underbara natur, och de ska förstås också vid behov skyddas genom lagstiftning. Men vilda djur som tar sig in i miljöer skapade av människor för människor ska inte skyddas där! Likaväl som vi ska låta måsarna leva och häcka i vår skärgård så ska vi människor kunna leva och trivas i våra miljöer.

Det är helt enkelt inte ett rimligt djurskydd att utsätta människor för attacker från djur i miljöer som inte är avsedda för dessa djur. Vi människor behöver också vara vuxna, rimliga och mogna. Vi ska avlägsna djur och fåglar från miljöer där de inte hör hemma och bara skapar obehag.

Jag hör nu för mitt inre öra djurskyddsaktivister som ropar i högan sky och till och med ifrågasätter hur jag som kristen präst kan angripa enskilda varelser i Guds skapelse.

Mitt svar är att Gud har också gett oss både förnuft och samvete. Vi har fått förmågan att göra intelligenta bedömningar och ta väl avvägda icke-extrema beslut. Om det inte räcker som motivering till att aktivt motarbeta måsarna i Mariehamns centrum så ber jag dig fundera på myrorna i skafferiet, råttorna i förrådet eller kanske huggormen i barnens lekhage. Nog ska väl de bort? Nog ska väl vi människor också ha vår rätt även om vi värnar om djurens?

Ha nu en riktigt fridfull och njutbar fortsättning på sommaren!