Ledare

Om inte E-meal får tillstånd för att visa extern reklam ska inte Alandica heller ha det.

Lika för alla ska gälla med extern reklam

Reklam ›› Om en restaurang inte får sälja reklamplats på sin digitala skärm måste samma gälla för Alandica. Staden behöver reda ut reglerna och samtidigt passa på att ta fram en policy över reklam i det offentliga rummet.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Digitala skyltar och skärmar har tagit sig in i det offentliga rummet och blivit en del av vår stadsbild. Men Mariehamn har inte hängt med. Därför uppstår en sådan situation som Ålandstidningen skrev om förra veckan, att E-meal föreslås få nej på sin ansökan om att använda sin digitala reklamskylt för annat än restaurangens verksamhet samtidigt som Alandica får visa reklam för andra företag på sin fasad.

Stadsarkitekt Dominicus Björkstam sade förra veckan till Ålandstidningen att han anser att det enda rätta vore att inte ge E-Meal tillstånd för att göra reklam för annat än sin egen verksamhet. Men blir det så står beslutet i direkt konflikt med att Alandica får visa reklam för externa företag. 

Det är Landskapets fastighetsverk som äger byggnaden Alandica och det är de som för två år sedan fick bygglov för en fasadändring. Ingenstans i ansökan eller beslutet framkommer det att det kan röra sig om offentlig kommersiell reklam. Bygglovet är inte slutsynat, och staden ska nu reda ut vad som gäller för offentlig reklam innan bygglovet synas. Och det är på tiden. 

Ska ett företag få sälja plats på sin fasad till ett annat företag? Ska en restaurang kunna visa reklam för, säg leksaker? Eller visa information om ett evenemang som pågår på en helt annan plats och inte har något med restaurangen att göra? 

Var går då den gränsen?

Det här handlar inte bara om att det ska vara lika för alla. Det handlar också om hur mycket vi vill förändra stadsbilden och vilken plats vi är villiga att ge reklam.

Det här handlar inte bara om att det ska vara lika för alla. Det handlar också om hur mycket vi vill förändra stadsbilden och vilken plats vi är villiga att ge reklam. Förhoppningsvis tar staden ett större grepp kring det här samtidigt som reglerna ses över.

I staden finns ett styrdokument som heter ”Råd och riktlinjer för uteserveringar och reklam” som senast uppdaterades 2015. Där framgår bland annat att staden vill ha en mer maritim och stadsmässig karaktär i alla sina uteserveringar och det finns bland annat anvisningar för vilken typ av staket, parasoll och möbler en uteservering ska ha. Staden har alltså en tydlig vision. Frågan är om de digitala skyltarna passar in där?

Hur många digitala skyltar klarar Mariehamn? Ska det finnas någon etisk policy? Det finns inte i dag. De enda uttryckliga etiska förbud som staden har gällande reklam rör kultur- och fritidsnämndens anläggningar som slår fast att reklam på stadens idrottsplatser inte får vara diskriminerande och att reklam för alkohol och tobak är helt förbjuden.

Staden behöver reda ut det här kvickt. Inte bara för att det ska bli lika för alla, utan också för att staden behöver ett tydligt regelverk som inte spretar och där alla bitar är med.

Byggnadsinspektör Thobias Danielsson säger i intervjun med Ålandstidningen att fenomenet med digitala skyltar är relativt nytt, och det stämmer – när det gäller Mariehamn. Men det hade räckt med att blicka utåt mot omvärlden för att ana att det nog var på gång även här. Hade Mariehamn gjort det så hade staden kanske legat i framkant, och inte som nu – halkat efter.