Ryssland står för 40 procent av naturgasen i EU och för en tredjedel av olja och kol. Både EU och USA har köpt energi och bränsle från Ryssland för jättelika summor. Enligt Svenska Yle, som hänvisar till Internationella energirådet IEA, står Rysslands gasexport till EU för 400 miljoner dollar, dagligen! Dessutom exporterar Ryssland råolja och oljeprodukter för 700 miljoner dollar per dag. USA, vars andel varit liten, har meddelat att man helt stoppar import av rysk energi. För många EU-länder är detta förstås betydligt svårare, Tyskland hör till dem som inte vill stoppa importen.
EU-kommissionens förslag är att EU ska vara oberoende av rysk energi senast 2030 och att den ryska gasen ska minska med två tredjedelar redan i år. Receptet heter omställning till grönare energi, energieffektivare byggnader, sänkt temperatur inomhus, fler solceller och värmepumpar. Att minska inomhustemperaturerna i Europa med en grad skulle vara ett effektivt sätt att strypa stödet till kriget, enligt IEA (Svenska Yle 10.3.2022). Enligt kommissionen kan en del av den ryska importen ersättas med import från USA och Qatar. Att på så sätt stödja Qatar är inte så lätt att ta till sig med tanke på de människorättskränkningar och slavlika förhållanden för migrantarbetarna som kommit i dagen inför fotbolls-VM i landet senare i år. Qatar är dessutom inblandat i kriget i Jemen som också det lett till en fruktansvärd humanitär katastrof.
Kriget i Ukraina visar med all önskvärd tydlighet att det brådskar med omställningen till gröna energiformer och mer självförsörjning på energiområdet. Flera vindkraftsprojekt är på gång i Finland och på Åland. Enligt affärstidningen Kauppalehti växer marknaden för vindkraft med 36 procent bara i år medan solenergin växer med åtta procent. Energiexperten Peter Lund, professor vid Aaltouniversitetet, ser vindkraften och energieffektivering som två av de viktigaste åtgärderna för att ersätta den ryska importen (Svenska Yle 10.3.2022).
Ett rimligt antagande är också att viljan och intresset hos företag och investerare att satsa på utbyggnad och utveckling av förnyelsebar energi växer eftersom både handel och samarbete med Ryssland förblir omöjligt under lång tid framöver. Kärnkraften då? Tja, det nya kärnkraftverket i Pyhäjoki som skulle stå klart 2029 är stoppat eftersom ryska Rosatom är inblandat. Kriget i Ukraina har också visat på risken med kärnkraften. Förödelse och död – eller åtminstone utslagen energiproduktion – kan bli resultatet av en bombning.
Samtidigt som kriget visat på vikten av en snabb grön omställning har det också enat EU som aldrig förr. Ukrainas grannländer har tagit emot och hjälpt flyktingarna på ett beundransvärt sätt. Också på Åland och i Finland är hjälpviljan stor. Ukrainarna är europeer, de liknar oss, de finns nära, vi kan identifiera oss med dem och kanske ser vi en framtida arbetskraft i dem som nu flyr. I Finland lever ännu minnet av vinter- och fortsättningskriget då vi behövde, och fick, hjälp. Nu är det vår tur att hjälpa. Det är mycket bra.
Men. Som författaren Adrian Perera skriver i Hufvudstadsbladet den 5 mars visar Rysslands krig i Ukraina att det är skillnad på flyktingar och flyktingar. Tidningen Newsweek har rapporterat om att ukrainska soldater tvingade en flyende svart flicka (en student?) att kliva av tåget till förmån för en vit, ukrainsk, flicka. När flyktingarna från Syrien, Irak och Afghanistan knackade på i Europa, då var inte viljan att hjälpa lika översvallande, åtminstone inte på alla håll. Visst, det är skillnad i kultur, religion, traditioner, till och med utseende mellan ukrainare och flyktingar från Mellanöstern. Men det är lätt att hålla med Adrian Perera om att alla som flyr en konflikt eller ett krig måste ha samma rätt att ta sig till tryggheten, oberoende av färgen på deras pass eller hud.
Kerstin Österman
tel: 26 026
