Konsulten bjöd på fria drinkar

För att Mariehamns stadsstyrelse skulle inse att Arne Selander är olämplig som stadsdirektör behövdes två juridiska byråer som skickade en sammanlagd räkning på 59 000 euro.

Kunde inte stadsstyrelsen ha nått fram till samma slutsats enklare och framför allt billigare?

Även om tvister ibland är invecklade och jurister kan behövas verkar det som om tröskeln att delegera beslutsfattandet till utomstående är väldigt låg.

Den som utses till stadsdirektör, styrelseordförande eller vd för ett företag får på köpet förmånen och skyldigheten att bestämma. Att kalla på jurister eller konsulter är att fly sitt ansvar. Konsulter gör strålande affärer för att de som har makten lider av beslutsångest.

I Helsingfors verkar tio olika konsultbyråer. Den i särklass största, Miltton, har 250 anställda. En del av Milttons konsulter är före detta ministrar och riksdagsmän som för hög lön lobbar för sina nya uppdragsgivare (t.ex. Stefan Wallin och Maria Wetterstrand).

Tack vare sina kontakter till statsmakten, politiker, näringsliv och arbetsmarknad öppnar de dörrar till de kabinett där besluten fattas.

Ibland går det galet som när Centerns tidigare ordförande och exfinansminister Katri Kulmuni 2020 beställde ”medieträning” av konsultfirman Tekir. Räkningen på 50 000 euro skickade Tekir till finansministeriet med följden att Kulmuni tvingades avgå när det avslöjades att hennes medieträning betalades av skattebetalarna.

Senare betalade Kulmuni räkningen ur egen ficka. Det är oklart om Tekir någonsin efterskänkte räkningen för sina dabbiga konsultråd.

De tio konsultbyråerna i Helsingfors har sammanlagt 600 anställda. Räknar man in headhuntingfirmor som hjälper med rekrytering tillkommer fem företag med cirka 270 anställda.

Det finns därmed bottenlöst många verkställande direktörer, bolagsstyrelser, ledningsgrupper och stiftelser som inkompetentförklarar sig själva genom att delegera beslutsfattandet till konsulter och headhuntare.

Under min tid på Hufvudstadsbladet huserade en av de stora konsultbyråerna i korridorerna ett halvår 2015 och ordnade regelbundna helgseminarier i Hangö vars största behållning, enligt kollegerna, var fria drinkar i baren.

Själv hörde jag inte till de inbjudna, enda gången jag tvingades medverka i galenskaperna fick vi i uppdrag att på en lapp skriva vad vi just då tänkte. Jag skrev ”Undrar hur mycket lurendrejarna tar betalt?”

Efter det besvärades jag inte mera av konsulterna som när de äntligen försvann från Husis inte lär ska ha bidragit med ett enda klokt ord på sex månader – med undantag för de fria drinkarna.