Jag vill vara väldigt tydlig …

… med att tydlighet alltid är att föredra. Jag tror faktiskt att tydlighet är att föredra i all mellanmänsklig kommunikation, men framför allt i parrelationer och särskilt i all yrkesmässig kommunikation. Det finns helt enkelt ingen viktig kommunikation som blir bättre av otydlighet.

Om en chef säger att ett möte är ”frivilligt” får det verkligen inte ges några pikar till den som eventuellt avstår. Om ett möte däremot är ”obligatoriskt” så ska det finnas väldigt tydliga och vägande skäl för att någon ska kunna avstå. Om ett möte ska börja klockan 13 är det verkligen oacceptabelt att dyka upp ens en minut senare. Varje deltagare på ett möte har rätt att veta vilken roll man har där. Ska man till exempel bara lyssna och ta emot information eller förväntas man kommentera eller till och med medverka i något slags beslutsprocess.

Varje gång någon föreslår att det ska hållas ett möte ska varje mötesdeltagare få veta vad ens roll är och vad syftet med mötet är – Informationsdelande? Informationsinsamlande? Beslut? Något annat? Varje produktivt möte behöver ett tydligt syfte. Om syftet med ett möte faktiskt inte är att producera något mervärde över huvud taget är det bra att vara tydlig med det också.

Många människomöten sker förstås bara för att människorna råkar tycka om varandra och trivs i varandras sällskap. Syftet med sådana möten är att just trivas och det vet nog människorna om utan att det behöver sägas. Gott så, men om ett möte är yrkesmässigt behöver syfte, roller och ramar vara tydliga för att arbetet ska framskrida. Om verkligen ett möte hålls där allt sådant är oklart kan man skapa något slags tydlighet genom att just säga att nu är allt verkligt otydligt. Kanske ett mötes syfte kan vara att just skapa tydlighet inför kommande möten.

I ett parförhållande är det lika viktigt att ha tydlig kommunikation och tydliga ramar. Om någon säger att hen inte har någon skillnad vilket beslut som tas i en viss fråga måste hen sedan verkligen fullt ut acceptera vad den andre beslutar. Jag kan tänka mig par där någon tycker att tydlig kommunikation i detaljfrågor är störande och skapar disharmoni. I så fall är det också bättre att kommunicera den tanken tydligt!

Jag tror att många människor misstar otydlighet för snällhet. Man kanske tänker att ingen blir stött om syften, målsättningar, roller och ramar förblir luddiga. Och ingen kan förstås bli stött av att inget sägs. Men många kan lida av att göra åtgärder både på jobbet och hemma som man tycker förefaller optimala, bara för att konfronteras med kritik från andra individer som uppfattat andra åtgärder som rimligare. Det är inte snällt att vara otydlig!

Allra mest tror jag vi alla skulle må bra av större tydlighet i relationen mellan politiker och tjänstemän. Tänk om vi skulle kunna enas tydligt om att politiker sätter mål och ramar, medan tjänstemän har rollen att förverkliga målen inom de givna ramarna.