Nu nalkas juletider. Jag tror att allas vår önskan är att juletiden ska innebära julefrid och just därför vill jag rikta en uppmaning.
Om inte förr så är det nu dags för försoning. Att sträcka ut handen. Att begrava stridsyxan. Att bli de bästa versionerna av oss själva.
Jag vet hur lockande det kan kännas att göra precis det motsatta. Alla har vi perioder av motgångar och av sorg. Ibland känns det som att vi är helt ensamma i världen och att vi måste förvara oss mot allt och alla. Ibland känns det som att vi bara måste såra lika mycket tillbaka, som någon annan har sårat oss. Visst känns det i stunden befriande när vi ger igen. Vi kan till och med dra en lättnadens suck! Där satt den!
Men ganska snart börjar något gnaga inombords och känslan av seger börjar stegvis att ersättas av olust.
Tänk om vi alla skulle fundera en extra gång på vad julen egentligen innebär.
Vad ger just dig julefrid? Vad gör dig till den partner/förälder/kollega/vän som du vill bli ihågkommen för? Förhoppningsvis får svaret var och en av oss att inse att varken hat, hämnd, våld eller förtal leder till lycka. Låt oss i stället hjälpas åt att sprida glädje, kärlek, generositet och en hjälpande hand.
Kärlek föder kärlek.
Låt oss hjälpas åt att låta julen präglas av kärlek och frid.
Pernilla Fellman
