Foto:

Annonsera ut evenemangen – inte bara på nätet

Jag blir så trött! Jag vet inte hur många intressanta tilldragelser jag går miste om. Ibland läser jag att få intresserade dök upp vid det och det tillfället. Förr frågade jag hur de som dykt upp visste om tillfället i fråga. Jag frågar inte längre. Nu vet jag att intressanta tilldragelser ibland annonseras endast på sociala medier. Jag är gammal men har en dator, är med på Facebook, googlar och mailar. Men aldrig har jag lyckats se en annons om kulturella eller andra intressanta händelser på mina sidor. Och jag är inte ensam om det. Tro mig!

När jag växte upp fanns det inte ens blyertspennor. Studentskrivningarna måste skrivas med bläckpenna. Det var jobbigt kan jag berätta att inte kunna sudda bort ett felstavat ord eller ett grammatikfel, för att inte tala om en bläckplump! Så jag uppskattar verkligen de teknikens under som till exempel en delete-knapp på en dator erbjuder. Men vilka de sociala medierna är som det annonseras i vet jag inte. Kanske på hemsidor? Men vilka? Och hur hittar jag dem?

Vi gamlingar är ofta måna om att så gott vi kan inte ”gamla till oss”, men om det var jobbigt att inte få sudda ut ett ord i ett brev eller i ett prov så hur jobbigt tror ni det är för oss att lära oss behärska alla dessa knappar, sites, ikoner, chattprogram, uppdateringar som en dator erbjuder? Vi kämpar men kan inte och hinner inte alltid innan vår tid på jorden är slut.

Likväl skulle vi älska att få reda på vad, var, när och hur olika begivenheter ska ske. Det har vi alltid fått veta genom den tidning vi prenumererar på sedan många år. Och många gånger får vi det fortfarande och det är vi tacksamma för. Men hur många gånger vi inte får det har jag förstås ingen aning om. Bara att det är många.
En sak att komma ihåg är naturligtvis att många av oss av äldre årgångar inte ens har – kanske för att vår ekonomi inte tillåter det – en dator och/eller något barn eller barnbarn som kan lära oss dess mysterier. Detta plus vårt ”handikapp” att vara uppvuxna i bläckpennans och icke-datorns tid gör att vi, en hel generation, känner oss diskriminerade. Och detta i sin tur är något alla som stöds av våra skattepengar – från myndigheter och lagting till regering och kulturarrangörer bör tänka på och rätta till! 

En 70-plussare

Hittat fel i texten? Skriv till oss