Antaganden om upplägget förskönar LR:s trafikmodell

Denna vecka ska lagtinget ta ställning till en fullmakt på 340 miljoner euro för en omläggning av skärgårdstrafiken. LR:s lönsamhetskalkyl bygger på rimliga antaganden för inflation och diskonteringsränta, men innehåller också många osäkra och långtgående antaganden om kostnader för drift och investeringar under de kommande 15 åren. Enligt kalkylen kostar LR:s nya trafikupplägg 280 miljoner euro i nuvärde, vilket är endast 15 miljoner billigare än dagens trafik – en marginell skillnad med tanke på riskerna i en så omfattande reform.

Det oroande är att flera antaganden systematiskt verkar försköna LR:s modell och fördyra nuvarande trafik. Tre exempel illustrerar problemet:

1. Tvärgående linjen. Nuvarande trafik belastas med 1,5 miljoner euro per år trots att linjen läggs ner den 1 januari 2026. Kostnaden finns inte med i LR:s nya upplägg. Om antagandet korrigeras minskar lönsamheten med reformen till 1 miljon euro, alltså i princip noll.

2. Matartrafiken Brändö–Kumlinge. I kalkylen för dagens trafik ingår korrekt en kostnad på 1,2 miljoner per år, men samma kostnad saknas helt i LR:s nya upplägg. När även detta justeras blir reformen 10 miljoner euro dyrare än nuvarande trafik.

3. Utsläppsrätter. Kalkylen lägger dubbelt så höga kostnader på dagens trafik (1,3 miljoner per år från 2032) som på LR:s upplägg (650.000–850.000 euro). Det saknas dessutom EU- beslut som styrker att trafiken skulle omfattas av utsläppsrätter. EU undantar fartyg under 5.000 bruttoton och Skarven som är största fartyget är 2.285 bruttoton. Kostnaden blåser upp fullmakten. Korrigeras även detta antagande blir LR:s förslag 14 miljoner euro dyrare.

Sammantaget visar detta att LR:s nya trafikupplägg innehåller betydande frågetecken och att lagtinget behöver bättre underlag innan en så omfattande fullmakt beviljas. Lagtinget kan, liksom vid utredningen av Föglötunneln 2021, begära att LR anlitar en extern expert för att objektivt jämföra alternativen.

Slutligen pekar det stora missnöjet hos brukarna på norra linjen samt det komplicerade och kostsamma upplägget med två färjor på behovet av att utreda andra lösningar. Ett alternativ som oppositionen lyft är att ersätta Alfågeln med ett något större fartyg som kör hela sträckan Hummelvik–Torsholma med färre turer men bibehållen eller högre kapacitet. Ett sådant upplägg skulle kunna minska körtimmar, förbättra ekonomin och ge nöjdare brukare.

Tony Salminen (MSÅ)