Svält inte bort kulturproffsen

Utan bredd ingen spets. Ju fler människor som får tillfälle att odla sina kulturella intressen på hobbynivå, desto fler talanger som får tillfälle att växa till sig och blomma upp. Det motsatta gäller också. Utan professionella spetstalanger att lära och inspireras av, desto färre som får idén att pröva sin kreativitet inom kulturområdet.

Kulturutövandets många hälsofrämjande effekter är välkända och behöver inte upprepas  mer här än att konstatera att ett levande kulturliv är förebyggande folkhälsoarbete i praktiken. 

Men det är skillnad på att ha en givande hobby att glädjas av och på att livnära sig professionellt som exempelvis musiker, skådespelare, konstnär eller författare. Åland kan tack vare Paf-pengarna stöda, proportionellt sett, väldigt många olika typer av kulturprojekt, med en stor mängd förhållandevis små summor. Som denna ledarsida argumenterat för tidigare, borde fördelningen styras om så att en ökad andel går till större och användbara summor till de yrkesverksamma. Det ger positiva kringeffekter för hela kulturfältet.  

Professionell kulturverksamhet behöver stabilitet och långsiktighet. I sin kulturpolitiska strategi för 2024-2030 skriver landskapsregeringen att Paf-lagstiftningen ska revideras så att det blir möjlighet att ge fleråriga anslag, med syftet att skapa långsiktiga och förutsägbara villkor för kulturföreningar, festivaler och arrangörer som ofta är arbetsgivare för professionella konstnärer. Det är ett bra steg i rätt riktning.

Forskningen är tydlig med att både offentligt och privat kapital behövs, men att balansen måste vårdas. Offentlig finansiering ger kulturpolitiken dess karaktär av mångfald, jämlikhet och långsiktighet. Privata inslag kan å sin sida tillföra innovation, nya idéer och resurser, men också kräva marknadsanpassning.

Som Pelle Amberntsson, utredare på den svenska Myndigheten för kulturanalys, kommenterade under tisdagens seminarium om kulturpengar, att ju fler finansieringssätt det finns desto större manöverutrymme för hela kulturfältet. Men de offentliga och de privata stödsystemen följer olika logiker. ”Privata pengar går mycket sällan till löpande verksamheter, som hyra och löner. Privata stöd går till enskilda projekt. I grunden är det hela en ideologisk fråga: vilken sorts kultur man tycker behövs och vill stöda.”

Vill vi ha ett spännande och modigt nytänkande kulturliv på Åland? Då måste vi ge det förutsättningar att bygga långsiktigt. Åland har frambringat så många skickliga professionella kulturarbetare genom åren, men försvinnande få av dem kan leva på sitt yrke här hemma. Det är bra synd.