För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Sommaren 2023 fyllde vår dotter 17 år. Hon var då, liksom nu, en skötsam ung kvinna med goda skolresultat, en fin vänskapskrets och trygga hemförhållanden. Hon har aldrig haft problem med alkohol eller annat stök. Efter den sista kvällen på Rockoff gjorde hon och några väninnor ett dåligt val och drack alkohol. För att undvika att komma hem och avslöja att hon hade druckit fattade hon sedan ett ännu sämre beslut att vid fyratiden på morgonen köra sin moped hem. Polisen såg henne vingla till mopeden men haffade henne först när kon kört en bit. Hon dömdes för grovt rattfylleri.
Låt oss vara tydliga: rattfylleri är allvarligt. Det ska få konsekvenser. Vår dotter gjorde fel och har aldrig försökt undkomma sitt ansvar. Men när övergår ett berättigat straff till något som framstår som oproportionerligt?
Hon blev av med körkortet (körförbud) i nästan tre år, dömdes till böter och 40 dagars villkorligt fängelse med två års prövotid. För en 17-åring är en fängelsedom, även om den är villkorlig, ett mycket tungt straff. Men det slutade inte där. För att återfå sitt körkortstillstånd har hon behövt genomgå sex månaders medicinsk övervakning med läkarbesök och upprepade laboratorieprov, drogscreening och alkoholmarkörer till en kostnad av 1.100 euro. Hon har också genomgått en obligatorisk två dagar lång kurs om trafik och alkohol. Eftersom hon numera studerar utanför Åland har kontrollerna inneburit dyra resor, missade studiedagar och stora praktiska problem.
Ålandstidningen
Trots att hon nu fått tillbaka sitt körkortstillstånd ska hon under ytterligare 18 månader fortsätta lämna blodprover och genomgå läkarundersökningar för att bevisa att hon inte har återfallit i ett alkoholmissbruk som hon aldrig haft. När allt är klart har myndigheternas kontroll pågått i fyra och ett halvt år. Efter en enda händelse.
Vi frågar oss: Är detta verkligen rimligt? Vi ifrågasätter inte att rattfylleri ska bestraffas. Men vinner samhället verkligen något på att behandla en tidigare ostraffad 17-åring som om hon hade ett etablerat missbruksproblem? Fyra och ett halvt år av kontroller och myndighetskontakter efter ett enstaka misstag framstår som helt oproportionerligt.
Samtidigt väcker detta en större principiell fråga. Är det rimligt att unga människor behandlas så olika beroende på om de bor på Åland eller på fastlandet? Likhet inför lagen är en grundläggande rättsstatlig princip. I dag leder Ålands regelverk i dessa fall till betydligt strängare och mer långtgående konsekvenser än i övriga Finland. Självstyrelsen ger Åland rätten att stifta egna lagar. Men den innebär också ett ansvar att lagstiftningen är rättssäker och proportionerlig. Det är hög tid att den här lagstiftningen granskas.
Straff ska vara kännbara. Men de ska också vara rimliga och kunna skilja mellan en ung människa som begår ett enstaka allvarligt misstag och en person med ett faktiskt missbruksproblem. I dag gör inte systemet den skillnaden.
