Bro, tunnel och landskapsregeringens utsläppsmål

Nej, vi ska inte diskutera tunnelalternativet, utan snarare landskapsregeringens dilemma när det gäller att uppnå sina utsläppsmål för skärgårdstrafiken.

Låt oss först flytta oss till Åbolands skärgård och närmare bestämt till färjepasset mellan Pargas och Nagu.
Redan i mitten av 60-talet fans en vision om en fast vägförbindelse från fastlandet till Åland via Pargas/Nagu och sedan dess har det pågått en diskussion och det har gjorts otaliga utredningar och kostnadsberäkningar för olika alternativ och sträckningar vad beträffar tunnel/bro mellan Pargas och Nagu. Det har lämnats in besvär och gjorts protester mot än det ena än det andra alternativet.
Hur ser då läget ut i dag? För närvarande trafikeras linjen Pargas/Nagu av en elhybridfärja och det kommer en till nu till sommaren. Färjepasset Nagu/Korpo får också en elhybridfärja 2023, och skärgårdsvägen ut till Korpo blir fossilfri vad färjorna beträffar. Det här är dock inte något som politikerna tagit beslut om utan det är väl snarare Finferries som beslutat att satsa på elhybriddrift. Debatten om en fast vägförbindelse pågår ännu.

Låt oss ta en närmare titt på skärgårdstrafiken eftersom den ingår i delmålet för 80 procents minskning av de totala växthusgasutsläpp fram till år 2030 jämfört med nivån 2005. Nu har jag inte tillgång till skärgårdstrafikens bränsleförbrukning men vågar mig på en liten gissning att den 2021 var högre än 2005, med tanke på att Skarven har kommit i trafik efter 2005 och hon är ganska törstig.

Vad har man då för alternativ för att få ner utsläppen i skärgårdstrafiken? Man hade ju kunnat vara en bit på väg med den elhybridfärja man sade nej till, trots att det är det enda realistiska alternativet till fossila bränslen fram till 2030.
Tekniken finns för att köra på metanol eller ammoniak, problemet är att bränslet inte finns på marknaden i grön form och det kommer att ta ett bra tag till innan så är fallet.
Vätgas, inte ett vettigt alternativ som fartygsbränsle ens på korta rutter.

Man hänvisar ofta till den norska ”flakfärjan” Hydra som vätgasdriven, men det är en sanning med modifikation. I själva verket är Hydra en elhybridfärja med 2X440kW dieselgeneratorer, 1,36MW batterikapacitet och en bränslecell på 250kW. Den ”gröna” vätgasen hämtas från Tyskland, en sträcka på 1.500 kilometer en väg, finns inte att få tag i på närmare håll.

Vad återstår då för möjligheter? Kortrutten, man var ju på väg att börja bygga den första etappen mellan Jurmo och Åva, men den lades på is. Kortrutten hade gjort det möjligt med elhybridfärjor.
Föglötunneln skulle hjälpa till men den blir nog inte klar till 2030 och den löser inte hela problemet. Att investera både i en tunnel och ett antal nya färjor fram till 2030 blir nog lite svårt ekonomiskt.

Det bästa alternativet skulle vara att ta skeden i vacker hand och flytta fram målet till 2040, i annat fall är det enda alternativ som återstår att lägga ner rutter och minska på turerna.

Åke Gustafsson