Dövhet inför svar om vindkraft?

I en insändare i Nya Åland och Ålandstidningen den 2 juli fortsätter lagtingsledamot Nina Fellman i samma spår som partikollegan och infrastrukturministern Camilla Gunell i media den 24 juni, vilket Norrhavets Vänner har kommenterat i en tidigare insändare.

I insändaren idiotförklarar Nina Fellman alla som på något sätt ifrågasätter LR:s satsningar på storskalig havsbaserad vindkraft. Det känns som självgod maktfullkomlighet.

Fellman hävdar att man uppvisar ”total dövhet inför svaren” – uppenbarligen avseende åtminstone tre centrala frågor som Fellman nämner i insändaren. Fellman kan med fördel se tillbaka på de frågor som Norrhavets Vänner har publicerat och fundera över vilka av dem som har besvarats på ett trovärdigt sätt. Det finns rätt många som förefaller vara både döva och blinda för de välgrundade centrala frågor som hopar sig från den åländska allmänheten. En bidragande faktor kanske är att våra beslutsfattare inte har relevanta svar på frågorna?

Det utredningsmaterial som Fellman hänvisar till innehåller stora brister vilka föreningen avser att påvisa i sitt yttrande om förslaget till generalplan som föreningen förbereder. De svar som kan hittas i materialet är till stor del godtyckliga och subjektiva bedömningar och förhoppningar. Det gäller speciellt de arbetsplatser, skatteintäkter och arrenden, vilka vindkraften förmodas ge det åländska samhället. Ansvaret för verksamhetens lönsamhet skjuter Fellman lättvindigt på vindkraftsbolagen. Det är att göra det väldigt bekvämt för sig beaktande att LR satsar åtskilliga miljoner skattepengar på projekt Sunnanvind. Rimligtvis borde det förutsätta att LR tror att dessa pengar är väl investerade. Det borde även innebära att LR har tillförlitligt faktaunderlag om de potentiella vindkraftsbolagens lönsamhet. I annat fall är man ute och spelar med offentliga medel med okända eller dåliga odds, pengar som i första hand borde gå till finansiering av samhällets kärnverksamhet.

Fellman ställer i insändaren den retoriska frågan ”tänk om man sumpar världens chans att både göra oss mindre beroende av diktaturernas olja och gas samtidigt som vi finansierar vår egen vård, skola och omsorg”.

Fellman kunde gärna fundera på den omvända frågan ”tänk om projektet misslyckas och vindkraftsbolagen går med förlust eller i konkurs”. Då har LR kastat kanske 10 miljoner euro i sjön samtidigt som alla ålänningar har förlorat en unik naturmiljö och kommunerna sitter med 1.300 kvadratkilometer med industriruiner att städa upp. Samtidigt som samhället har ett betydande antal miljoner euro mindre skattemedel för vår egen vård, skola och omsorg.

Mindre beroende av olja och gas är givetvis en bra målsättning värd allt understöd. Det är dock inte beroende av att man på Åland bygger en gigantisk havsbaserad vindkraftspark i en unik naturmiljö. Såväl Åland som våra grannregioner kan uppnå målet utan att rucka på grundläggande krav på hänsyn och respekt för skyddsvärda naturmiljöer.

Ibland är det både modigare och klokare att säga nej än att ge sitt tysta medgivande till hopplösa och kostsamma försöksprojekt.

Norrhavets Vänner rf