Självstyrelsen bör vara ett eget hållbarhetsmål

Semestern ger tid för avkoppling, att för några veckor kunna smita undan vardagsstressen. För vissa är ledighet att ligga i hängmattan med en god bok, för andra att måla sommarstugan. Oberoende finns tid för eftertanke, så även bland våra politiker. Då finns en existentiell fråga som våra folkvalda bör ägna en särskild hållbarhetstanke och helst även skapa en vision om.

Hur många av oss läste och reagerade på Jan Sundbergs blottläggning av Finlands hantering av självstyrelsen (ÅT 3.7.2025)? I sin gästledare beskriver Sundberg, professor emeritus i statsvetenskap vid Helsingfors universitet, på ett avskalat och klarsynt sätt Finlands systematiska urholkning av självstyrelsen. Åland kan liknas vid en fjättrad gökunge som är satt på diet i syfte att aldrig kunna flyga. Minsta försök vingklipps omgående.

Sundberg skriver: ”Enligt min mening hemfaller vissa rättslärda till en blåögdhet beträffande rättsskyddet som omger den åländska självstyrelsen i jämförelse med Färöarna och Grönland där tilliten befäster autonomin. Ålands självstyrelse som modell för andra regimer är inte att rekommendera om man inte vill plädera för en påtvingad topdown-lösning.”

Med andra ord: ålänningarna kan glömma all utveckling av självstyrelsen på centrala områden som innebär avvikelser från den nationella lagstiftningen. Hit hör till exempel egna skatter och egen förhandlingsrätt med EU. Finland är en enhetsstat. Dessutom saknas tilliten. Den över hundraåriga självstyrelse är redan som den är en icke önskvärd anomali inom Finlands gränser. För att bli kvitt den gör statsmakten allt för att urholka självstyrelsen genom att systematisk använda och tänja på existerande nationella lagar.

Som exempel tar Jan Sundberg isoleringen av Åland under covid-pandemin, vilket drabbade oss som ö-samhälle mycket hårt. Samtidigt tilläts fri rörlighet över gränsen i Tornedalen.

Sundberg skriver: ”Med den nationella säkerheten som ursäkt går det väl att urholka självstyret utan att en enda lag förändras.”

Hur pass medvetna är våra politiska företrädare om detta? Egentligen. Visst påtalar landskapsregeringen titt som tätt att Finland systematisk ”glömmer bort” Ålands särställning i beredningen av lagar som direkt och indirekt berör Åland. För att inte tala om att åländska myndigheter i strid med självstyrelselagen översköljs av dokument på finska. Men allt detta, liksom alla överträdelser mot självstyrelsen, är ju bara ett akut symptom på en systematisk nedmontering av Ålands autonoma ställning. Ifall insikten om Finlands grundläggande syfte finns bland våra politiker borde de väl självstyrelsens namn agera annorlunda i kontakterna med Finland, inte minst rörande i de oändliga förhandlingarna om en ny, modern självstyrelselag.

Enligt Jan Sundberg gjorde sig den finska statsmakten redan i självstyrelsens begynnelse lustig över ålänningarnas förmodade juridiska inkompetens. Statsmakten lovade ålänningarna långtgående självstyrelse men förhindrade samtidigt alla möjligheter till detta genom detaljerad nationell lagstiftning. Därmed kan Finland stoppa all väsentlig utveckling av självstyrelsen med hänvisning till exempelvis nationella säkerhetsintressen. Mot den bakgrunden bör den sedan länge tillämpade taktiken att komma till Helsingfors med mössan i hand en gång för alla bekräftas som ogörlig.

Slutligen en fråga: Varför finns inte självstyrelsens med som ett eget definierat mål i Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda? En hållbar autonomi utgör ju hela fundamentet för vårt samhälle.