Behovet är nu kartlagt – förverkliga resursskolan

Vi har länge talat om behovet av en resursskola på Åland. Inte för att vi vill skapa ett ”B-lag” i skolan, utan för att vi vill ge varje barn rätt stöd, på rätt plats och i rätt tid. Vi möter allt oftare berättelser om elever som tappat greppet om skolan, inte för att de saknar förmåga, utan för att de saknar en fungerande skolmiljö som matchar deras behov.

I den nyligen publicerade rapporten ”Stödinsatser inom utbildningssektorn på Åland” anges att en uppskattning talar om 30-40 elever i behov av en resursskola eller resursenhet, men vår erfarenhet; grundad på samtal med vårdnadshavare, lärare och andra yrkes- och föreningsverksamma, är att det i verkligheten kan röra sig om upp mot 100 elever som skulle behöva en annan skolform för att överhuvudtaget kunna fullfölja sin skolgång.

En resursskola ska inte vara en återvändsgränd, den bör fungera som en bro tillbaka till ordinarie undervisning. Elever kan här ges möjlighet att arbeta i mindre grupper, med anpassningar som faktiskt fungerar, i en miljö där specialpedagogik, förutsägbarhet och trygghet är grundbultar. Men i vissa fall är en återgång varken möjlig eller lämplig, då måste det vara helt acceptabelt att eleven fortsätter i denna skolform utan att det ses som ett misslyckande.

Dagens system klarar inte alltid av att ge detta utökade stöd. Stödet varierar kraftigt mellan kommunerna, och det finns barn som hamnar mellan stolarna. Vi har sett elever som skickas hem, eller som isoleras i skolan, i brist på bättre lösningar. Det är varken humant eller hållbart, vare sig för barnet, för personalen eller för familjen.

En resursskola skulle inte ersätta det inkluderande arbetet i den vanliga skolan, den skulle komplettera det. Utbildning av lärare och personal för att ge förutsättningar att arbeta proaktivt och förebyggande är också det viktiga insatser i den helhet vi behöver skapa för att ge barnen de bästa av framtidsutsikter. Forskning och erfarenhet från våra nordiska grannar visar att rätt stöd i en anpassad miljö kan vända en nedåtgående spiral till en fungerande skolgång.

Vi vet att motargumenten finns, främst att det kostar pengar, men också att det kan leda till segregering. Men frågan är vad det kostar att låta bli. Varje elev som fastnar i långvarig skolfrånvaro, psykisk ohälsa eller utanförskap innebär en mänsklig tragedi och en samhällsekonomisk förlust som vida överstiger kostnaden för en välfungerande resursskola. Vi vet att detta kommer kräva hårda prioriteringar.

Vi har pratat om det länge nog nu. Den nu publicerade rapporten talar ett tydligt språk och behovet är tydligt. Nästa steg måste vara politisk vilja. Vilja och mod att erkänna att ett komplement behövs. Mod att investera i en verksamhet som räddar många barns framtid.

Vi uppmanar landskapsregeringen och kommunerna att samarbeta och ta beslutet. Ge de elever som behöver det en plats där de kan andas, lära och växa. Inkludering handlar inte bara om att alla ska vara i samma rum, det handlar om att alla ska få möjlighet att lyckas.

Henrik Löthman (S)

Sandra Listherby (Lib)