Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
I Ålandstidningens reportage om den föreslagna taxilagen lyfts flera konkreta farhågor från branschen. Det talas om överetablering i Mariehamn, försämrad tillgång på landsbygden, större bolags dominans och svårare villkor för lokala chaufförer.
Det är viktiga frågor. Men de handlar i grunden om något ännu mer grundläggande.
Taxi är samhällsservice, inte bara marknad.
För människor som behöver ta sig hem säkert, till arbetet eller till vård när inga andra alternativ finns, är taxi inte en valfri bekvämlighet. Det är en funktion som måste fungera även när efterfrågan är låg och körningarna inte är lönsamma.
Just därför är frågan om ansvar avgörande.
I reportaget framgår att behovsprövningen slopas och att antalet taxitillstånd inte längre begränsas. Samtidigt tas kravet bort på att faktiskt utföra transporter. Systemet öppnas – men skyldigheterna försvinner.
Det innebär att ingen längre är skyldig att svara i telefon. Ingen är skyldig att köra när efterfrågan är låg. Ingen är skyldig att ta natten.
Det kan beskrivas som ökad frihet. Men det innebär också att ansvaret för faktisk tillgänglighet löses upp.
Reformen beskrivs som en förenkling av regelverket. Det stämmer att när skyldigheter tas bort blir systemet enklare att administrera och svårare att behöva ingripa i. Men varje sådan förenkling har en konsekvens: det direkta ansvaret för utfallet blir mindre tydligt. När ingen längre är skyldig att säkerställa tillgänglighet blir det också svårare att utkräva ansvar när den saknas.
Erfarenheterna från andra länder är tydliga. Fler bilar när det är lönsamt betyder inte att någon finns när det inte är det. Nätter, lågtrafik och mindre orter hamnar snabbt utanför marknadens intresse. Det är inte ett misslyckande – det är ett förutsägbart resultat.
När telefonen ringer en vardagsnatt i februari spelar det ingen roll hur många tillstånd som finns på papperet. Det enda som spelar roll är om någon svarar.
Därför måste frågan ställas innan reformen genomförs:
Vem ansvarar för att taxi faktiskt finns när den behövs?
Om ingen längre är skyldig att svara, då har samhället också valt att ingen behöver göra det.
Och när ingen svarar, då är det inte marknaden som får skulden.
Det är besluten som gjorde att ansvaret kunde tas bort.
I grunden är frågan enkel:
Taxi är samhällsservice, inte bara marknad.
Samhällsservice kräver ansvar.
Billy John Sandberg, åkeriägare Mariehamn
Dan Nylund, åkeriägare Mariehamn
