Insändare
”Det är synd att man inte nu passar på tillfället att utvidga styrelsen med två personalrepresentanter i stället för ytterligare två politiker”, skriver Mogens Lindén i sin insändare.
Robert Jansson
Var blev det ökade personalinflytandet?
Mogens Lindén (GV) skriver om valet att tillsätta fler politiker i ÅHS styrelse.
Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Fredagen den 6 februari på eftermiddag fick jag ett meddelande om att LR avser att utvidga ÅHS styrelse med två moderater. Det fanns också en notis i vardera lokaltidningen att jag motsätter mig detta. Och nej, det handlar inte om partibok.
I såväl regeringsprogrammet som i budgeten för 2025 och 2026 anger LR att man vill utveckla såväl personal- som patientinflytandet inom ÅHS. Vi har inte sett mycket av detta. Den så kallade samarbetskommittén (SAMK) där jag suttit för Akava under flera år är ett rent alibi för personalinflytande.
Fram till 2005 hade samtliga fack närvaro- och yttranderätt på styrelsemötena men detta upphörde därefter. Innan 2005 var två av medlemmarna i ledningsgruppen kliniskt verksamma också med patientarbete och deltog i jourverksamheten. Nya ledningsgruppsmedlemmar har tillkommit men i dag är ingen i ledningsgruppen mera kliniskt verksam.
Man ändrade även ÅHS organisation så att primärvården upphörde som en egen resultatenhet. ”Balanserat styrkort” infördes som jag vågar påstå att ingen egentligen begrep vad det handlade om. Detta avvecklades i tysthet – kostnaden för detta konsultbaserade förvaltningsparadigm har veterligen aldrig redovisats. Ledningen synes ha en stor tilltro till externa konsulter som fortsättningsvis anlitats flitigt.
Kort sagt – ingen inom ÅHS ledande strukturer möter patienter eller deltar i kärnverksamheten. Det är synd att man inte nu passar på tillfället att utvidga styrelsen med två personalrepresentanter i stället för ytterligare två politiker. Förslagsvis en från vårdkollektivet och en från läkarkåren. Jag vågar påstå att den mycket tveksamma reduceringen av ÅHS egen sekreterarresurs inte skulle skett om den kliniska verksamheten varit representerad.
Sekreterartjänster har upphandlats från ett företag på fastlandet. Man trodde mer på en extern konsult i stället för en närmast enig läkarkår som protesterade. Resultatet har som känt inte varit uppmuntrande, och tidpunkten kunde inte varit sämre nu när ett nytt journalsystem ska implementeras.
Naturligtvis måste kärnverksamheten vara representerad i de ledande strukturerna inom ÅHS. (Se på Ålands gymnasium som har både lärar- och elevrepresentanter med närvaro- och yttranderätt i styrelse och ledningsgrupp). Men som så ofta, detta handlar mer om politik än om sunt förnuft.
Varför inte nu ta tillfället i akt och utveckla personalinflytandet? Och lyder Diktamens sekreterare i riket under gängse kollektivavtal och anställningstrygghet? Varför blir det möjligen billigare än att använda våra egna erfarna och duktiga sekreterare? Likvärdiga avtal? Likvärdig lön?
Vi har en otroligt duktig personal och fin sjukvård. Slå vakt om denna och inkludera personalen. SFP:s riksdagsman Henrik Wickström konstaterar på Facebook det självklara. ”Vården måste byggas upp i samråd med personalen”. Det borde vara självklart för alla politiker. Inbjud personalrepresentanter med närvaro och yttranderätt till styrelsemötena i stället för fler politiker.
Mogens Lindén (GV)
Trettio år som läkare inom
ÅHS och under sju år i ledningsgruppen