Ålands öde står på en enda elkabel

Åland fick höra att vi slog ”el‑rekordet” i taket den 3 februari: 76,9 megawatt mellan klockan 08-09. Det lät nästan som en framgång. Men tittar man på siffrorna ur annat perspektiv blir bilden helt annorlunda. Jag försöker reda ut mellanrummen. Av nästan 77 megawatt kom bara 12,7 från Åland. Resten importerades.

Vindkraften gav 1,2 megawatt. Biokraftverket gav 1,9 megawatt, men det är värme – inte el som driver hushåll och företag. Tingsbacka gav 9,6 megawatt, och det är fossilt LNG. Det betyder att Åland i praktiken bara hade drygt tolv megawatt egen el, och det räcker inte ens till en bråkdel av behovet.

Samtidigt importerades över 60 megawatt från Sverige och fyra megawatt från Finland. Det låter tryggt, men Finlandskabeln är ingen räddning. Den är för svag för att bära Ålands behov och kan bara leverera små mängder, troligen nu nämnda ”fyra megawatt” via den äldre anslutningen i Kumlinge som är byggd för skärgårdens lokala behov. Den nyare kabeln från 2016 kan inte ersätta Sverigekabeln och verkar inte kunna köras parallellt som extra påfyllning vid höga belastningar när Sverigekabeln ger vika som i fallet : ”76,9 megawatt”.

Det här betyder att Åland i praktiken saknar egen ökraft i en nödsituation. Vi har ingen förmåga att försörja oss själva med egen energi om Sverigekabeln av någon anledning havererar, särskilt inte under kalla dagar. Vindkraften hjälper inte när det är vindstilla och går ej att användas i praktiken ens i nöd . Biokraftverket är inte ett elverk. Tingsbacka räcker inte långt. Finlandskabeln kan inte ta över.

Därför blir det vilseledande när man pratar om ”rekord”och indirekt ”bror duktig” utan att samtidigt nämna sårbarheten. Åland hänger i en enda livlina. Om den brister blir det mörkt på några minuter. Det här handlar inte om att peka ut någon, utan om att säga sanningen så att alla förstår den. Vi behöver ett robust energisystem som klarar mer än en bra vackert väderdag. Vi behöver trygghet även när något går fel.

Elån

Conny Rosenberg, vd för Kraftnät Åland, svarar:

Vi sätter vårt fokus på det faktum att Åland två gånger under samma vecka haft högre elförbrukning än någonsin tidigare. När Åland, först den 3 februari och igen den 6 februari, nådde en ny toppeffekt på hela 77,8 MW var det i sig en indikator på hur vårt samhälle utvecklats – fler eluppvärmda fastigheter, fler eldrivna system och högre krav på leveranssäkerhet under kalla dagar. Insändarskribenten har missförstått flera delar av elsystemet och kommer med ett antal felaktiga påståenden som behöver klargöras.

• Mariehamns Bioenergis kraftvärmeverk kan producera el med ånga som driver en ångturbin. När turbinen är i drift uppgår elproduktionen till cirka 2 MW. Den största delen av pannans effekt, cirka 9 MW, används till fjärrvärme.

• Reservkraftverken i Tingsbacka drivs inte av LNG (flytande naturgas), utan av fossil brännolja. Anläggningarna ska provköras regelbundet. Vid tillfället på tisdagsmorgonen blev det en något längre provkörning. Finlandskabeln hade kunnat tas i drift, men i detta fall valdes egen reservkraft.

• Finlandskabeln (ÅL-LINK) kan ensam försörja hela Ålands elbehov. Det inträffade senast på nyårsafton, då ett avbrott på svenska sidan ledde till ett kort avbrott på cirka tre sekunder innan Finlandskabeln tog över all effekt. Förbindelsen är dimensionerad för 100 MW, vilket ska ställas mot fredagens toppeffekt på 77,8 MW.

• Finlandskabeln kan köras parallellt med Sverigekabeln, vilket också görs regelbundet vid behov. Under fredagsmorgonen var båda förbindelserna i drift under timmen med toppnotering, då el importerades både från Sverige och Finland.

Fram till 2022 importerade Åland el samtliga timmar, dygnet runt, året om. Den kraftiga utbyggnaden av vindkraft, och i mindre grad solenergi, har förändrat detta. I dag balanseras elnätet kontinuerligt mellan export vid överskott av el och import vid underskott. Det är gynnsamt för Åland att ha egen elproduktion, men det förändrar inte behovet av tillräcklig importkapacitet under kalla, mörka och vindstilla perioder.

Insändarskribenten har dock rätt i att Åland i dag saknar full förmåga att driva elnätet som ett helt isolerat system utan förbindelser till omvärlden, så kallad ö-drift. Fram till 2015 kunde det åländska elnätet, med viss svårighet och risk för avbrott, hållas i ö-drift. Efter att Finlandskabeln togs i bruk bedömdes behovet av den förmågan som mindre, då kabeln ansågs ge tillräcklig driftsäkerhet. Detta ledde senare till att flera anläggningar avvecklades.

Kraftnät Åland har fortsatt kvar den gasturbin som byggdes 2005 samt har övertagit en äldre gasturbin från Mariehamns Energi. Tillsammans med äldre dieselgeneratorer i Mariehamn kan elnätet hållas i drift under kortare perioder med begränsad effekt.

Påståendet att Finlandskabeln inte kan ta över elförsörjningen är däremot fel. Finlandskabeln är Ålands primära tillgång till reservkraft och kan ensam hantera hela Ålands elförsörjning.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022 har beredskapsfrågor fått ett ökat fokus. Landskapsregeringen och Kraftnät Åland arbetar tillsammans med andra aktörer i branschen med att utreda tekniska lösningar för ö-drift och finansieringsmöjligheter. Det handlar bland annat om batterilösningar för nätstabilitet samt moderna, driftsäkra reservkraftverk.