Kaos och förhandling att vänta efter svenska valet

Det råder osäkra tider i svensk politik. Flera partier, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centern, ligger under eller just ovanför fyraprocentsspärren och riskerar att åka ur riksdagen. För regeringens ledande parti, Moderaterna, har mandatperioden inte betytt något lyft i opinionen. Snarare tvärtom då stödpartiet Sverigedemokraterna har etablerat sig som högerhalvans största parti och där partiledaren Jimmie Åkesson allt oftare talar om att ta hand om statsministerposten om ställningen kvarstår efter valet och högersidan vinner. 

Men en ny mandatperiod med Tidöpartierna ser i dagsläget lika avlägsen ut som att Liberalerna klarar spärren. Och då bli en fortsättning för de återstående tre i princip omöjlig.

På vänstersidan vittrar Socialdemokraterna valseger och en återkomst till makten – men S-ledaren Magdalena Andersson har stora hinder att övervinna innan det kan bli verklighet. De tilltänkta stödpartierna, Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har dragit röda linjer mot varandra för glatta livet de senaste månaderna. C tänker inte sitta i regering med V, och V tänker inte acceptera en regering man inte får ministerposter i. Miljöpartiet ställer till det för Andersson i sakpolitiken då man säger blankt nej till en regering som gör tummen upp för ny kärnkraft, vilket S sade sig vilja göra i höstas. Så en rödgrön regering ser också ut att vara långt borta i dagsläget.

Nu är det ju förstås så att i politik kan det mesta hända, och det mesta kan vända när makten hägrar. Men Sveriges politiska karta har en tendens att vara rätt orubblig – och om inte endera block får egen majoritet kan det ta tid att hitta en lösning. Nog för att regeringsbildningen gick lätt senast, men vi behöver bara få till valet dessförinnan, 2019, då det tog 131 dagar att bilda regeringen Löfven. Som sedan föll efter internt bråk mellan S och V, för att återuppstå en knapp månad senare.

Med alla röda linjer kan Magdalena Andersson få det svårt att hitta en majoritet till vänster – och har därför öppnat för en lösning åt andra hållet. Såväl Kristdemokraterna som Moderaterna har blivit tänkbara regeringspartners för S-ledaren den senaste tiden. En kärleksförklaring som dock – hittills ska sägas – inte besvarats i någon större utsträckning av Moderaterna.

Kristdemokraternas ledare, Ebba Busch, däremot sträckte ut en samarbetets hand till Socialdemokraterna redan i höstas i en intervju med Svenska Dagbladet. Hon gick så långt som att säga att hon kunde tänka sig att släppa fram en Anderssonledd regering i ett låst läge, och källor inom KD har berättat för Dagens Nyheter att partiet inte ser det som omöjligt med ett S-samarbete om Tidöregeringen faller.

Längst ut till höger i den svenska politiken står Jimmie Åkesson och hoppas att hans parti ska bli störst på högersidan och att han därmed ska ses som Tidöblockets statsministerkandidat. Så kan det mycket väl bli – om Tidösidan lyckas vända ett utmanande läge. För att det ska ske behöver man sannolikt att Liberalerna gör tidernas comeback och tar sig in i riksdagen. Men då måste å andra sidan L slopa sin röda linje om att sitta i en regering tillsammans med SD.

Det återstår 207 dagar till det svenska valet och mycket kan hända innan dess. Men om inte Stefan Löfvens föga smickrande rekord i seg regeringsbildning ska utmanas lär en lång rad röda linjer behöva suddas ut och många löften tas tillbaka.

Eller kan lösningen bli att Sverige gör som Finland och bryter blockpolitiken och finner en regering, en ohelig allians, där ärkerivalerna Socialdemokraterna och Moderaterna inser att tiderna förändrats och gör gemensam sak? Bara tiden lär utvisa hur det blir.