Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Det har debatterats ofta de senaste åren om barns psykiska ohälsa, sämre läsförståelse och ungdomsarbetslöshet som gått upp på Åland och sett dem delvis som separata problem.
I själva verket menar jag att det har en gemensam faktor: en försvagad anknytning mellan barn och föräldrar där skärmen allt oftare senaste åren tagit en stor plats både hos föräldern och barnet .
Anknytning är inte en irrelevant fråga i det här sammanhanget. Det är en biologisk och psykologisk grundfunktion. Barn utvecklar sin förmåga till empati, impulskontroll, språk, självkänsla, med möten med riktiga trygga människor och får en social förståelse genom tusentals små ,små vardagliga ögonblick med sina föräldrar första tiden: ögonkast, mimik, samtal, tröst, lek, gemensam närvaro och både ”tråkig” och händelserik vardag. Det är i just detta som hjärnan formas för socialt liv.
När mobilen ständigt är i närheten bryts dessa mikrostunder. Föräldern är fysiskt där men mentalt någon annanstans. Barnet får färre svar på sina signaler. Mindre ögonkontakt. Mindre dialog. Mindre samspel. Anknytningen till föräldern blir allt svagare, mer osäker för barnet.
Konsekvenserna märks senare i livet. Barn som inte fått stabil anknytning har svårare med relationer, med reglering av känslor, med att fungera i grupp. De har svårare att hantera motgångar, svårare att vänta, svårare att stå ut med att ha tråkigt.
Och just förmågan att också stå ut med tristess är superviktigt.
En generation som växer upp med ständig stimulans med dopaminpåslag från skärmar tränas aldrig i att hantera det som är tråkigt, monotont, långsamt eller krävande. Arbete är faktiskt ofta just detta. Studier likaså. Om hjärnan är van vid omedelbar belöning, ständig underhållning och snabba dopaminkickar blir tröskeln till arbete och studier mycket, mycket högre.
Här uppstår en farlig samhällseffekt: ungdomar som inte upplever drivkraft att ta sig in i arbetslivet, inte för att de skulle vara lata, utan för att deras grundläggande psykologiska förmågor att hantera verkligheten inte har tränats tillräckligt.
Så vad gör vi för Ålands del?
• Obligatorisk föräldrautbildning redan innan barn föds för att till exempel erhålla barnbidrag, kan ske till exempel via rådgivningen på ÅHS om anknytning och skärmens påverkan.
• Skapa ekonomiskt utrymme för möjligheten, då man önskar, att vara hemma längre än ett år.
• Totalt mobilförbud under hela skoldagen som norm.
• Informationskampanjer till föräldrar genom hela uppväxten om vikten av frånvaro av sociala medier till minst 15 års ålder.
• Uppdatera föräldrastödsprogrammet från landskapsregeringen (senaste är från 2014).
Utan fungerande anknytning till våra barn får vi inte fungerande människor.
Och utan fungerande människor får vi inte ett fungerande samhälle.
Vi riskerar faktiskt hela vårt åländska samhällsbygge.
Linda Jansson (ÅF)
Fyrbarnmamma med 20+ år inom barnomsorgen/skolan
