Andrum – men inte läge att andas ut

När finansminister Mats Perämaa (Lib) i fredags presenterade vårbudgeten med ramarna för de kommande tre åren hade han goda nyheter. Prognosen för skatteavräkningen, det ena av de två ben som Ålands finansiering står på, var oerhört positiv. Tack vare extremt goda kapitalskatteinkomster under 2025 pekar prognosen på ökade intäkter om cirka 38 miljoner euro.

Läge att ta fram champagne, kaviar och starta festen? Inte riktigt, däremot kan vi glädjas åt att det i alla fall ser ut som att det finns en chans till andrum för en ansträngd landskapsekonomi. 

Så som finansministern påpekar är det ännu för tidigt att helt och hållet räkna in prognosen som faktiska intäkter, det är trots allt ”bara” en prognos. Men framför allt löser inte ökade intäkter under ett enskilt år de problem som tynger landskapets ekonomi.

Problemen är i grunden två – kassan och utgifterna. De senare har, trots att flera finansministrar i rad predikat återhållsamhet, tillåtits att öka i snabb takt. Mellan 2020 och 2025 ökade landskapets utgifter med över 50 miljoner euro men resultaten i boksluten har ”räddats” av extraordinära intäkter i form av dels övergången mellan två ekonomiska system, dels av Finlands regerings dribblande med tillgångar som varit gynnsamma för Åland. Utgiftsproblemet har den nu sittande landskapsregeringen (LR) tagit sig an genom målsättningen att spara fyra miljoner euro årligen för ett få en budget i balans år 2030. 

Kassaflödet är ett än mer akut problem. Hade man inte kunnat låna pengar från Fastighetsverket hade landskapet redan behövt gå till banken för att lösa sina löpande utgifter. LR:s höga investeringstakt (också ett område där landskapet har en stor skuld, för övrigt) utgör fortsatt en utmaning för kassaflödet, men regeringen tror att man ska kunna klara sig undan lån under i alla fall det här året.

Icke desto mindre är det förstås mycket positivt om skatteavräkningen ökar så som prognosen säger. Dels för att landskapet får mer pengar – men kanske framför allt av två andra skäl. Det första är att åländska företag går bra. Det andra att det nya ekonomiska systemet fungerar så som det är tänkt, att om åländska företag går bra så stannar skattepengarna på Åland.

Den politiska diskussionen kring de potentiella extrapengarna blir intressant att följa. Säkerligen kommer debatten att dela lagtinget i de som ser en möjlighet i att lindra sparbetingen och de som hellre, likt vad Mats Perämaa förde fram i fredags, vill fortsätta arbetet med att sanera ekonomin och bygga en buffert för framtiden. Förhoppningsvis är det den senare linjen som vinner för grundproblemen kvarstår, som sagt.

Däremot ger tillfälliga extrapengar en möjlighet till ett tillfälligt andrum. Finansministern menade vid pressträffen att ÅHS kostnadstak kan justeras uppåt, men att man då måste hitta pengar på annat håll. Samtidigt konstaterade han att verksamheterna får allt svårare att leva upp till sparmålen vilket gör att politiska prioriteringar blir nödvändiga. 

Att politikerna tvingas prioritera vad som är landskapets kärnverksamheter – och alltså är det man ska lägga pengar på – är bra. Man har allt för ofta vältrat över ansvaret för sparandet på tjänstemännen utan att själva ta ansvar för de mål man ställt upp. Nu tvingas man till det.

Extra pengar kan som sagt ge lite andrum, framför allt när det gäller ÅHS. Hälso- och sjukvården måste även fortsättningsvis jobba med sin kostnadskostym, men i den stora omställning som ÅHS är inne i med nytt vårdinformationssystem, förändringar i organisationen och inte minst åtgärdande av brister i datasäkerheten på kommande kan det trots allt vara rimligt med tillfällig lindring i sparkraven.

Men andrum i all ära, de grundläggande strukturella problem som gjort att landskapet går back och har en sinande kassa måste fortsatt attackeras. Att en prognos ger extrainkomster ett år är inget hållbart skäl att vika från den linjen.