Beslutet att anlägga en våtmark vid Nabben fattades eftersom det strömmar ut 600.000 kubikmeter dagvatten per år i Slemmern från den här platsen.
– Slemmern är kanske det viktigaste vattenområdet för medborgarna. Men kvävehalten i Slemmern är för hög. 20 procent måste bort och det kräver åtgärder, säger Mariehamns stads miljösamordnare Ulf Simolin.
Dagvattnet kommer från ett område som är 250 hektar stort och som sträcker sig till matbutiken Kantarellen i Jomala.
– Lika mycket av vattnet kommer från Jomala som från staden.
Mikroplaster
Våtmarken ska leda till flera förbättringar för både vattnet och djurlivet. För det första innebär en våtmark att det rinnande vattnet stannas upp. Det förhindrar att bland annat kväve och mikroplaster rinner rakt ut i havsviken.
Man räknar med att våtmarken ska förhindra att 0,5 ton kväve per år rinner ut i Slemmern.
– Det tar några år innan man uppnår full effekt, säger Ulf Simolin.
I fråga om mikroplasterna ska våtmarken kunna rena nästan fullt ut, säger han. Plasterna sedimenteras och hamnar därför inte i havsviken.
– Det är bra att de fastnar på vägen. Men vi måste hålla koll på vad som händer med dem och göra provtagningar i sedimentet. Plasterna fastnar i växtligheten, med det får inte bli mättat så att de frisläpps.
För det andra ska våtmarken leda till ökad mångfald. Man har skapat ett lekområde för gädda och fyra grodgropar. 
– Grodor och salamandrar är generellt sett rödlistade, säger Ulf Simolin.
På vallarna runt vattensamlingarna ska man så växter.
– Blomsterängarna ska skötas enligt gamla metoder för att gynna pollinering. Nästa år, när det vuxit upp, ska det se mycket finare ut här, säger Susanne Vävare.
Man räknar också med att våtmarken ska dra till sig mer fåglar.
Sandfilter
Våtmarken är uppbyggd så att vattnet leds genom tre olika områden, säger Susanne Vävare. Först passerar det ett krökt sandfilterområde. Här sker den första sedimenteringen.
– Man ska sedan kunna ta bort sediment om cirka tio år, säger Ulf Simolin.
Därefter hamnar vattnet i en större sedimenteringsbassäng. Den är tom för tillfället.
– Vattnet har inte kopplats på än. Först ska man så vallarna. Men sedan ska det alltid stå vatten här.
Från sedimenteringsbassängen leds vattnet till våtmarken, den så kallade översilningsytan. Här ska vattnet vara 30 centimeter högt. De sista delen är en smal kanal som leder vattnet ut i Slemmern. Den är byggd så att gäddor ska kunna leka i området.
Ny spång
Den befintliga spången som går längs strandängen ska breddas och handikappanpassas. Dessutom ska man bygga ett helt nytt avsnitt, som i den ena ändan går ut mot strandkanten. Den andra ändan går in över våtmarken.
– Där byggs en liten platå där det kan rymmas en skolklass. Det blir också bänkar där man kan sitta och ta det lugnt, säger Ulf Simolin.
Projektet har finansierats med EU-pengar från det operativa programmet för fiskerinäringen och bidrag för Ålandsbankens Östersjöfond. Sammanställningen av kostnaderna är inte klar än, men enligt Ulf Simolin har man uppskattat att våtmarken vid Nabben och stadens andra planerade våtmark i Apalängen tillsammans kostar cirka 105.000 euro.
I Apalängen är kvävehalterna högre än i Nabben och flödet är tre gånger så stort. Men att bygga i Apalängen är mer komplicerat, enligt Ulf Simolin.
– Det är mer låglänt där. Vi har ett första utkast och i princip är det uppbyggt på samma sätt som här. Men ett större område kommer att stå under vatten hela året.
Han ser även möjligheter att på sikt förbättra andra dagvattenflöden till Slemmern.
– När man exploaterar Östra hamnen kan man fundera på de två större flöden som leds ut där. Det finns beprövad teknik att ta till och som innebär att man bygger bassänger under den nya bryggkonstruktionen.

Anna Jakobsson