För drygt tre veckor sedan flyttade ett nytt släkte till Åland. Tidigare har alpackan gjort landskapets bekantskap, men före Asterix, Idefix och Ozo satte sina tolv klövar på Eckeröjord hade lamadjur aldrig bott här.
  Då, den sista februari, hette bröderna Asterix och Idefix förvisso Pelle och Kim.
  –Tråkiga namn va? Vi har ju Caesar och Hades här ute i hägnen sedan tidigare, så vi döpte om dem, säger Steve Elimä.
  –Deras pappa hette Obelix, förtydligar Kathrin Granberg.
  Den tre hingstar starka hjorden som Steve och Kathrin tar hand om består alltså av de två galliskt döpta bröderna av typen classic lama, och så det bildligt talat svarta fåret Ozo som är en Wooly lama.
  Trots att de skiljer sig åt i utseende och storlek hänger alla tre djuren i hop som ler och långhalm.
  –När vi skulle börja vänja lamadjuren vid att ha på sig grimma så tänkte vi att vi börjar med Ozo eftersom han är minst. Men det var svårt att få tag på honom, eftersom Asterix och Idefix ställde sig i vägen för att skydda honom, säger Steve Elimä.
Nyfikna men skygga
Lamorna härstammar från Sydamerika, där de tjänstgjorde som bärdjur åt bland annat Inkaindianerna före de konkurrerades ut av hästen. De tre åländska lamadjuren härstammar alla från Dalarna.
   Just nu står de tätt intill varandra i ett hörn, men tittar artigt in i fotografens kamera som vore de uppställda för ett familjefotografi. De skyddar inte bara varandra, utan i delar av Sverige har de också – med varierad framgång – använts som vallhundar och vargskydd för fårhjordar.
  De månar alltså om varandra, men gemenskapen bygger på en strikt hierarki. När Steve Elimä plockar fram en skål med kaninmat råder det ingen som helst tvekan om vem som ska äta först.
  Storebror Asterix äter glupskt upp hela skålen och när lillebrodern Idefix vågar sig fram efter att skålen har fyllts på tillrättavisas han av sin storebror på klassiskt lamamanér –med en spottloska.
  –Det där var en uppfostringsloska, alltså bara lite saliv. Om de blir mer upprörda eller känner sig hotade så tar de i djupare från magen och då kan loskan innehålla halvsmälta matrester, säger Kathrin Granberg.
Spottar inte på människor
Nu har stämningen i lamadjurens inhägnad blivit riktigt dålig. Idefix står skamset idisslande i ett hörn, medan hans bror försöker bita honom i öronen.
   –Vad elak du är, du har ju redan ätit, säger Kathrin Granberg samtidigt som hon försäkrar att det ska mycket till för att en lama ska spotta på en människa.
  – Det bästa sättet att få kontakt med dem är att sätta sig på huk och sedan blåsa på dem när de har blivit nyfikna och kommer fram.
  Asterix kommer mycket riktigt fram när man hukar sig ned, men han är för upprörd av sin lillebrors framfusighet för att ha ro att blåsa tillbaka.
   –Ojoj, nu kommer det spott, skrattar Steve Elimä.
Matas i sommar
För att undvika något sådant släpps lamadjuren nu ut i det fyra hektar stora hägn där de vanligtvis håller till. Tillsammans skuttar de ned och skrämmer hjortarna. Sedan tittar de en stund på vildsvinen, före Steve Elimä förmår de lättvallade djuren att återvända till ladugården.
   – De klarar sig bra utomhus även på vintern tack vare sin tjocka päls. På sommaren betar de, säger Kathrin Granberg.
   När Käringsunds viltsafari öppnar för skolklasser i maj och för allmänheten den 11 juni ska de första besökarna kunna mata de nyfikna men skygga djuren. Något klappande blir det förmodligen inte, eftersom djuren inte tycker om händer.
   Hur många lamadjur som lever framöver på Åland återstår att se. Mycket tyder på att Asterix, Idefix och Ozo får damsällskap i hägnet så småningom

Robert Vickström