Lagtinget behandlar förslag till en ändring av blankettlagen om livsmedel, som i slutändan också gör det möjligt att sälja hela djurkroppar med päls till godkända slakterianläggningar.

En rundringning till några av de åländska jaktvårdsföreningarna visar att förslaget är välkommet.

Viktor Eriksson, som är ordförande för Brändö jaktvårdsförening tror att det finns ett intresse att sälja viltkött, men att de långa resorna till ett slakteri får intresset att svalna. Men med en godkänd slakterianläggning, som tar hand om det administrativa och säljer köttet vidare, skulle intresset öka.

– Det öppnar för att det blir tydligare hur man kan sälja till lokala restauranger.

Viktor Eriksson tror också att det kan sporra till ett lokalt intresse att bygga godkända utrymmen för att kunna slakta och sälja.

– Det finns mycket rådjur i Brändö och om man ökar avskjutningen vill man ha avsättning för köttet.

I Brändö har man fört på tal att bygga en slaktanläggning. En viktig fråga som man måste lösa är kompensationen till markägarna.

– Man måste kompensera dem på ett bra och rättvist sätt.

Han menar att det måste vara tydligt hur pengarna för försäljningen används.

– Det blir knappast stora summor för köttförsäljningen, men det är viktigt att berätta vart pengarna går, om det så är till att ha en rådjurshippa, säger Viktor Eriksson.

Central anläggning

Kurt Blomqvist, ordförande för Finströms jaktvårdsförening, säger att lagändringen inte påverkar verksamheten så mycket. Han tror inte att det i dagsläget blir aktuellt med en slakterianläggning i Finström.

– Men jag tror på att man kan ha en gemensam slakterianläggning på Åland dit man kan föra viltkött. Så har man på många ställen i Sverige, säger Kurt Blomqvist.

Finns det en marknad för viltkött?

– Jo, lite. Jägarna delar ändå ut kött. Vi tycker det är ekologiskt kött. Hönsägg är dyrare när hönsen är frigående. Det här köttet är också frigående, säger Kurt Blomqvist.

Även John Carlsson i Geta jaktvårdsförening tror att rådjurskött kan bli efterfrågat av restauranger om möjligheten finns att sälja det.

– Jag har hört att det skjuts mycket rådjur, men intresset för kött har minskat bland jägarna. Det är ganska mycket jobb att ta hand om det, säger han.

Lucas Wideman i Lumparlands jaktvårdsförening ställer sig också positiv till en central slakterianläggning på Åland.

– Det skulle minska byråkratin kring köttförsäljningen, säger han.

Lucas Wideman menar att det framför allt är rådjurskött som kunde säljas, eftersom det finns så mycket av djuren i naturen. Det passar väl in i dagens miljömedvetenhet.

– Rådjur har haft ett bra liv och det är rent och friskt kött. Det är etiskt och man behöver inte importera köttet, säger han.

Jens Johansson vid Jomala jaktvårdsförening säger att det i dagsläget finns problem med att bli av med rådjurskött om man ska skjuta så mycket rådjur som landskapsregeringen förespråkar. Han tror också på förslaget om att ha en central slaktanläggning dit jaktlagen kan föra sitt kött.

Lagförslaget behandlas nu av lagtingets social- och miljöutskott.