Den andra och avslutande rättegångsdagen fortsätter under torsdagseftermiddagen i Ålands tingsrätt med de avslutande målsägande- och vittnesförhören. Bland annat hörs den polisman som befann sig i den assisterande polisbilen som vid flera tillfällen försökte stoppa den kvinnliga föraren med spikmatta.
Framför allt är det den andra spikmattsläggningen, i korsningen Skillnadsgatan-Ålandsvägen, efter att den kvinnliga föraren längre österut på Skillnadsgatan prejat sig förbi en polisbil och tvingat en polisman att hoppa undan, som diskuteras under torsdagen.
– Efter att kvinnan just och just tagit sig förbi den första spikmattan i Rökkarondellen började vi köra efter kvinnan och den andra patrullbilen längs med Österleden. Men eftersom vi befann oss ganska långt bakom bestämde vi oss för att svänga höger upp mot centrum för att genskjuta målbilen längre fram.
De två polisbilarna färdas därefter parallellt längs med Ålandsvägen och Torggatan i sydlig riktning.
– När vi kommer fram till Skillnadsgatan ser vi blåljus längre upp på gatan i ostlig riktning. Så vi stannar polisbilen i korsningen. Sedan märker vi att målbilen är på väg ner för Skillnadsgatan i vår riktning och då tar jag spikmattan och springer över vägen för att lägga ut den.
”Hade inte suttit här”
Polismannen berättar vidare att han upplever att kvinnan accelererar bilen under färden ner mot Ålandsvägen. Och när hon närmar sig den trassligt utlagda spikmattan passerar hon bara meter från polismannen.
– Jag upplevde att hon körde rakt mot mig och att situationshastigheten var hög. Hade jag inte hoppat undan hade jag nog inte suttit här i dag.
Polismannens kollega som färdades i samma bil vittnar om samma sak.
– Bilen accelererade när den närmade sig korsningen.
Kvinnan hörs till delar bakom lyckta dörrar under torsdagen. Men just händelserna vid Skillnadsgatan berättar hon om under den offentliga delen av förhöret.
– När jag kör förbi den första polisbilen minns jag bara att det är en bil som jag vill komma runt. Jag såg inga människor. Sedan minns jag att jag är på väg mot ett hus. 
Både åklagare och målsägandebiträden undrar vad kvinnan minns från färden längs med Skillnadsgatan.
– Jag minns att jag såg en person en bit till höger och sedan spikmattan. Men då var det för sent för att stanna, så jag väjde vänster för personen och gasade för att jag var rädd för att spikmattan skulle trassla in sig i däcken annars.
Visste inte
Försvaret framhåller under rättegången att kvinnan under den stressade situationen helt enkelt inte visste att det var poliser i närheten av bilen när hon körde.
– Hon vill bara komma bort från situationen, säger biträdet Markus Hamro-Drotz.
Om det efterföljande gripandet i en anhörig till kvinnans bostad berättar också kvinnan själv och ett vittne att hon under gripandet med elpistol förblivit förhållandevis lugn – medan polisen berättar att kvinnan tydligt gjort motstånd genom att försöka slita sig loss.
Samtidigt framhåller landskapsåklagare Henrik Lindeman att åtalspunkten som rör våldsamt motstånd mot tjänsteman snarare rör hela biljakten som helhet.
Flera polismän berättar också att de i efterhand reflekterat kring vilken tur det är att ingenting allvarligare skedde kvällen den 10 oktober.
– Det är ren tur att det inte slutade med några allvarliga personskador, säger en av dem.
– Flera gånger under färden tänkte jag att vi måste få stopp på det här innan någon kommer till allvarlig skada eller i värsta fall dör. Det är svårt att sätta ord på hur allvarlig situationen var, säger en annan.
Och när Henrik Lindeman berör den första åtalspunkten om grovt äventyrande av trafiksäkerheten konstaterar han att fallet nog är det grövsta under hans år som åklagare på Åland.
Har mått dåligt
Under rättegången berättar kvinnan vidare att hon har svårt att sova, mår oerhört dåligt och att hon har svårt att minnas vad som hände den där kvällen.
– Jag är väldigt chockad över brottsrubriceringarna. Jag har aldrig och kommer aldrig att skada en människa avsiktlig och jag är väldigt ledsen om någon har fått för sig att jag försökt göra det.
– Jag har inte gjort det här med likgiltighet. Det skedde ofrivilligt och oförstående av olika orsaker.
Under slutpläderingen konstaterar parterna att omständigheterna kring själva färden till stor del är ostridiga. Men när Henrik Lindeman menar att kvinnans framfart varit snabb och plötslig, och därför utgjort fara för polismännens liv, konstaterar Markus Hamro-Drotz att det fortfarande finns väldigt många oklara moment. Som avstånd, hastigheter och uppsåt – varför man helt och hållet bestrider de grövre brottsrubriceringarna.
Under torsdagen tar tingsrätten även ställning till fortsatt häktning av kvinnan och efter en stunds överläggningar meddelar man att kvinnan omedelbart ska släppas på fri fot eftersom man inte anser det sannolikt att kvinnan skulle fly eller fortsätta med någon brottslig verksamhet.
Innan domen förkunnas ska tingsrätten ta ställning till om kvinnan har något straffrättsligt ansvar i en mellandom. 
Tingsrätten har också tidigare beslutet att kvinnan ska sinnesundersökas.

Kevin Eriksson