I oktober 2021 bildades Ålands konservativa förening Urd. Enligt hemsidan vill man erbjuda en gemenskap för personer med ”en modern konservativ världsbild och människosyn”.

Urds styrelsemedlemmar Anette Lehtinen, Fanny Lindström, Sonja Widelius och Nathalie Williams är i olika åldrar och har skiftande bakgrunder. De tycker inte det är relevant att redogöra närmare för vad de har för yrken och utbildningar.

Är det någon av er som är utbildad kring de frågor ni driver, exempelvis genusvetenskap?

– Vi är en brokig skara av helt vanliga människor. Det är viktigt att få ha åsikter, utan att ha en utbildning inom genus, säger Nathalie Williams.

Urds ordförande Anette Lehtinen är initiativtagare till föreningen. Hon har länge följt och deltagit i samhällsdebatten, och upplever att den de senaste åren har präglats av värderingar hon inte känner igen sig i.

– Det gäller främst synen på jämställdhet, könsroller och kärnfamiljen. Men inte många vågar gå emot, eller ens ifrågasätta, dagens normer, säger hon.

Anette Lehtinen längtade efter utbyte med andra som hade liknande tankar. Hon skickade ut en intresseförfrågan till bekanta och fick snabbt gensvar. Närmare 20 kvinnor började prata med varandra i en Facebookgrupp.

– Ganska fort kom vi fram till att vi inte bara vill ha en Facebookgrupp där vi ventilerade de här sakerna internt, utan vi ville bilda en förening, säger Anette Lehtinen.

Individer ska bestämma själva

Föreningen är partipolitiskt obunden, men säger sig ideologiskt stå för en konservativ linje.

Vad betyder konservatism för er?

– Individens frihet samt familjen i fokus. Personligen är jag även kritisk mot för mycket statligt översitteri. Nu ska allt skyndas på i samhället, men man behöver stanna upp. Man ska behålla det goda, det finns ingen anledning att ändra på det som har fungerat, säger Sonja Widelius.

Decennier av kamp för jämställdhet har lett till att kvinnor har möjlighet att göra karriär, skapa ekonomiskt oberoende och bygga ett liv på egna val.

Varför vill man backa tillbaka till ideal som rådde förr?

– Vi vill inte backa tillbaka, vi vill bara inte så himla snabbt vidare i utvecklingen. Vi ser inte traditionella könsroller som ett hot. Vill man vara en traditionell kvinna ska man få det, individen ska själv få bestämma vad man gör med sitt liv, säger Anette Lehtinen.

– Vi är inte emot det arbete som historiskt har gjorts för kvinnor, det har behövts. Men det får inte gå över styr, säger Nathalie Williams.

Finns det planer på att bilda ett parti, eller håller ni er till att vara en förening?

– Vi tänker vara en förening. Vårt huvudsyfte är att delta i opinionsbildning och föra fram det vi tycker är sunda värderingar och en mer traditionell syn på män, kvinnor och familj, säger Anette Lehtinen.

I dag har Urd totat 20 medlemmar, både kvinnor och män.

– I början var vi inriktade på att vara en kvinnoförening, men vi insåg att det går emot våra egna värderingar. Vi vill inte vara en könsseparerad rörelse, säger Anette Lehtinen.

Skapat reaktioner

Urds inlägg i samhällsdebatten har inte passerat obemärkt förbi. Föreningen har skapat reaktioner med sina debattinlägg, som kritiserats för att vara bakåtsträvande och kvinnofientliga.

– Att vi är kvinnohatare stämmer inte över huvud taget. Men på ett sätt är det sporrande, det visar att vi behövs i debatten. Åsiktskorridoren är trång, säger Sonja Widelius.

Ni har ofta en hård ton som har bidragit till uppfattningen.

– Man kan skriva långrandiga texter som innehåller alla eventuella nyanser – och som ingen orkar läsa. Eller så kan man skriva kort och slagkraftigt, men risken är då att det lättare misstolkas, säger Anette Lehtinen.

Är det ett egensyfte att provocera?

– Nej. Vi ska inte i första hand vara en provocerande rörelse, det finns tillräckligt med folk som sitter och kastar sand på varandra i sandlådorna. Det är en balansgång, säger Anette Lehtinen.

– Man kan inte heller alltid undvika provokation helt. Ibland kan det kanske vara nödvändigt med en dos provokation, säger Sonja Widelius.

– Om man inte får säga saker av rädsla för att någon kanske blir ledsen eller kränkt kommer man aldrig våga vara ärlig. Det är inte ett samhälle jag vill leva i, säger Fanny Lindström.

Hur har ni tagit kritiken, var ni beredda på att få mothugg?

– Ja. Vi har sagt ända från början att det kommer att bli laddat, säger Anette Lehtinen.