Kumlinge jaktvårdsförening grundades långt innan jaktföreningarna var lagstadgade och torde därmed vara en av de äldsta på Åland. Den 13 september 1942 hölls ett första möte på ungdomslokalen Vikingalid, och vid sammankomsten lyftes behovet att skydda fågelstammen genom en ordnad jaktvård på orten.

Planerna på att ge ut en historik har funnits med länge och nu är boken äntligen klar. Den heter ”Kumlinge jaktvårdsförening – Vår historia” och för texten står Helena Forsgård medan Monica Fogelström gjort layouten.

Det är förstås en utmaning att sammanställa 80 år av händelser, minnen och dokumentation. Sigurd Söderlund, som tillsammans med Gunnar Silander har utgjort redaktionsgruppen, berättar att alla gamla papper och pärmar har gåtts igenom. Dessutom har Helena Forsgård intervjuat en rad föreningsmedlemmar.

– Vi har försökt få till en mix av både äldre och yngre personer, och även jägare från alla olika byar, säger Gunnar Silander.

Många bilder

En som bidragit med berättelser är den mångårige ordföranden Bruno Hellberg. Han minns hur det förr var att få kalasa på färsk sjöfågel efter en lång vinter:

”Det var fint att få äta något färskt. En guding delades i fyra bitar för att passa i grytan. Man sköt det som kom i ens väg – ungefär. Både hona och hane kunde gå åt. Det var ont om patroner och extra bra om man kunde träffa flera fåglar på ett skott”, säger han i boken.

Bland annat genom efterlysningar har redaktionsgruppen fått tillgång till gamla fotografier, och ett generöst urval av dem finns publicerade i historiken.

– Men det är inte så många anekdoter med, för sådana handlar ofta om när någon gjort bort sig och det är inte något vi vill lyfta fram, säger Gunnar Silander och skrattar.

Sköt första älgen

Den jakt föreningen bedriver har ändrat väldigt mycket genom årtiondena. På 40-talet handlade det i huvudsak om sjöfågeljakt på våren, säger Gunnar Silander. På den tiden fanns inga hjortdjur att jaga.

– Nu för tiden är det mer jakt på älg, hjort och rådjur och annat vilt – och fågeljakt på hösten.

Bruno Hellberg var den som 1972 fällde den första älgen i Kumlinge – en kalv på 100 kilo.

– Efter det har det jagats älg nästan alla år. Vid millennieskiftet var det en topp i älgstammen, men nu har den börjat gå neråt och i år har vi faktiskt för första gången på länge haft ett uppehåll i älgjakten, säger föreningens nuvarande ordförande Johnny Forss.

Varför stammen minskar finns det flera förklaringar till, säger Sigurd Söderlund.

– Ett tag avverkades ganska mycket skog på vissa holmar, och otroligt med sly växte upp i stället.

Efter några år hade återstående sly blivit så högt och grovt att det inte fanns så mycket mat kvar där till älgarna.

– Men de varma somrarna och älgflugan kan också spela in.

De första rådjuren planterades in i Seglinge 1995 och stammen började snart ta sig. Åt det ägnas ett kapitel i boken – och det framgår att inte alla var lika förtjusta över det nya inslaget i kommunen.

Avskjutningen har sedan dess ökat, i fjol fälldes hela 179 rådjur. Men det finns ett undantag – Enklinge har inte haft någon bra stam. Där började man jaga rådjur först 2021, och då fälldes också endast ett fåtal djur.

Vårjakten saknad

Föreningens jägare har nästan ända sedan starten fört statistik både över antalet häckande sjöfågelpar och över hur många sjöfåglar som sköts under vårjakten.

– Sjöfågelräkningen har vi fortsatt med i kommunen även fast vårjakten tog slut, säger Johnny Forss.

Att just den här jakten stoppades av EU är något som sitter som en tagg i åländska jägares hjärtan, och i boken avhandlas turerna kring EU:s och landskapets hantering av frågan.

– Varje år när tiden för vårjakten kommer är det många molokna samtal utanför butiken om att man borde ha varit ute med vettarna i stället, säger Johnny Forss.

Kumlingebor målgrupp

Många Kumlingebor har inlett sin jägarbana genom att från barnsben vara med just vid vårjakten. Gunnar Silander har fortsatt traditionen att åka ut den 1 maj.

– Det har jag gjort 50 år i rad – men nu skjuter jag med kameran i stället.

Målgruppen för historiken är i första hand Kumlingebor och -ättlingar, därför säljs boken inte av bokhandlarna utan endast i bybutikerna i Kumlinge, Seglinge och Enklinge eller via föreningens styrelse samt Sigurd Söderlund och Gunnar Silander. Men boken kan förstås intressera en bredare grupp än så.

– Alla som har ett genuint intresse av jakt kommer säkert att bläddra i den om de får händerna på den.