Det är inte svårt att lista ut var familjen bor. I gruset vid botten av husfasaden finns cyklar, pulkor och leksaker prydligt uppradade efter varandra.

– Det är barnen som stökat, säger pappa Iyad Al Monajad nästan ursäktande trots att det inte är stökigt alls.

En sommar för två år sedan träffade Ålandstidningen familjen för första gången. Efter flykten från Libanon – även om båda härstammar från Syrien – hamnade de i Kumlinge och där har de stannat. Då hade de nyss börjat Svenska för invandrare (SFI) nu läser de grundvux, en form av grundskolestudier, då de inte har någon utbildning alls med sig i ryggsäcken. Exempelvis kan de prata arabiska, men inte skriva eller läsa det.

Å andra sidan har barnen, Sawsan Al Monajad, 9 år, Foad Al Monajad, 5 år, och Ibrahim Al Monajad, 4 år, verkligen fått förutsättningarna med sig och har kunnat gå i svensk skola och det märks då trion förstår och talar flytande svenska.

Mamma Kamarein Alnajjar och pappa Iyad har utvecklat sin språkliga skicklighet i svenska och kan nu ta sig fram rätt bra, även om det tar ett tag att hitta vissa ord.

Men vad har då hänt sedan vi senast träffade dem?

– Mycket, säger Iiyad och fortsätter:

– Min fru har tagit körkort.

Jobbar och studerar

Men det är inte det enda. Kamarein fortsätter att arbeta som lokalvårdare på skolan och sommartid hjälper hon till på Kastören. Där inledde hon sin bana med att städa stugorna men nu får hon även laga mat där sedan hon – och även Iiyad – tagit det hygienpass som krävs av kommunen.

Bild

En annan stor händelse är den återförening Kamarein fick göra med sin familj. Förra året fick hon för första gången på 14 år träffa sin familj efter att ha sparat ihop pengar till en flygresa till Jordanien, där hennes föräldrar och syskon bor.

– Jag kände mig ledsen att det tog så många år att träffa dem, de hade inte träffat något av barnen.

Totalt tillbringade hon en månad i huvudstaden Amman tillsammans med barnen. Att få äta sin mammas mat igen var gott och många var de kvällar där hela familjen samlades för att äta mat tillsammans.

– Och jag slapp tvätta och diska i en hel månad, säger Kamarein med ett menande leende mot sin man.

Iiyad har lite drygt ett år kvar av sin grundskoleutbildning och sedan är det gymnasiestudier som gäller. Samtidigt har han vid sidan av också arbetat som bland annat fastighetsskötare. Han har redan nu börjat funderat på vad han vill göra i framtiden, då plugget är avklarat

– Jag tror att jag vill laga mat eller jobba på en färja, jag får se.

Men det finns minst ett till jobbalternativ, där ledtråden ligger i det faktum att det är han som gjort den mäktiga tårta som bjuds å under besöket – samma dag som Kamarein fyller 31.

Konditor.

– Ja, jag tycker om kakor. Titta på min mage, utbrister han med ett gapskratt och ger den samtidigt en rejäl klapp.

Bild

Även Iyan drömmer om att få träffa sin familj, som bor i Beirut, men paret väntar fortfarande på besked om medborgarskap. Därför har de fortfarande det gröna passet, som inte godkänns av lika många länder som ett "riktigt" finskt. Det har gått över två år sedan de skickade in ansökan och ärendet är fortfarande inte avklarat.

Har rotat sig

Men de trivs väldigt bra i livet just nu och uppskattar det välkomnande de fått i Kumlinge.

Samtidigt var det en anpassning som krävdes, från miljonstad till halvtom ö i Ålands skärgård, från 35-gradig värme till snedpiskande regn, et cetera.

– Det första året var tufft men sedan dess har allt varit bra. Jag bodde ett par dagar i Mariehamn och kunde inte sova för allt ljud. Sedan känner alla varandra på Kumlinge. Det är inte samma i Mariehamn, säger Kamarein som verkligen kommit att uppskatta lugnet på ön.

Om några år börjar den äldsta dottern, Sawsan, gymnasiet och då kommer nästa utmaning: Att skicka henne till Mariehamn.

Planen är att ha tillräckligt med inkomst för att ena föräldern ska kunna bo med henne och den andra jobba.

– Och när alla barnen gått gymnasiet ska vi bo i Kumlinge igen.

Tycker om idrott

Under intervjun dyker även goda vännen Mia Hanström upp. Barnen springer med pussel till henne och snabbt snor Fouad Mias uppmärksamhet och börjar lägga ett tillsammans med henne.

Sousa och Ibrahim får nöja sig med första tjing på tårtan, godiset, frukten och saften som står framställd.

– Jag tycker att det är roligt att gå i skolan, säger Sawsan samtidigt som hon gömmer sig lite i mammas klänning.

Vilket är ditt favoritämne då?

– Idrott är roligast, särskilt Killerball. Jag är bra på det, säger hon.

I slutet av intervjun går barnen ut för att hoppa studsmatta, då passar Iyad Al Monajad på att visa upp sina odlingar.

– Här odlade jag potatis, säger han och gräver fram en sommarpotatis från jorden i ett av landen.

Flera bäddar är jordgubbsplantor och han vill utöka trädgården.

– Jag tänker plantera fler jordgubbar där, säger han och pekar på en väldigt stor bädd några meter bort.

Hur känns livet nu?

– Här är det bra, livet och allt annat är bra. Vi är inte sjuka eller någonting. Och vi har tre barn, säger Ilya Al Monajad.

Blir det fyra?

– Kanske det, haha.