Fiskeripolitik och kvoterna i Östersjön rör varje år upp känslor. I ena vågskålen finns fiskeindustrins ekonomiska intressen, i den andra välståndet i de marina miljöerna och ekosystemet.

I Östersjön har de fiskar som utgör grunden för ekosystemet de senaste åren minskat. Forskare har varnat för utvecklingen, och när EU:s ministerråd förra veckan beslöt öka kvoterna för fisket efter strömming i centrala Östersjön – mer än EU-kommissionen föreslagit – höjdes rösterna åter. Kommissionens förslag var att öka kvoterna med 14 procent, men ministerrådet beslutade höja dem med 32 procent.

Men vad är det som ligger till grund för kvoterna? När EU hänvisar sina kvotbeslut till forskning pekar svenska marinexperter samtidigt på annan forskning, och menar att kvoterna i Östersjön inte ens borde vara hälften så stora.

Till grund för kommissionens förslag och även rådets beslut ligger vetenskapliga råd från det Internationella Havsforskningsrådet (ICES). ICES sammanställer årligen forskning från olika källor i en rapport.

Hållbar avkastning

Sedan en reform 2013 utgår EU:s gemensamma fiskepolitik från MSY (Maximum Sustainable Yield, på svenska maximal hållbar avkastning). MSY handlar i sin enkelhet om hur mycket fisk som kan plockas ur ett bestånd samtidigt som tillräckligt mycket lämnas kvar för att beståndet ska utvecklas hållbart. Ett svagt bestånd kan inte fiskas lika hårt som ett starkt, och i fallet med till exempel torsk i Östersjön har MSY-modellerna visat att fisket måste upphöra helt för att stammen ska kunna återhämta sig.

Det är ICES uppskattningar och MSY som ligger till grund för besluten om fiskekvoter inom EU.

MSY är ett teoretiskt begrepp som påverkas av en rad faktorer och modellen har kritiserats en hel del på grund av osäkerheten i beräkningarna (läs mer om det i artikeln intill), men ligger alltså fortfarande till grund för hela EU:s fiskeförvaltning.

Landskapsregeringens ministerråd i Bryssel, Anton Nilsson, har följt med frågan om fiskekvoter.

– När man ska sätta kvoter och bygga fiskepolitik är det bra att använda sig av vetenskap. Det är rimligt och viktigt att man gör det. Men då är det första man behöver komma ihåg att vetenskapen inte kan ge exakta svar. Den kan däremot göra goda estimat baserat på den data som går att samla in.

Olika intervall

Enligt EU:s fiskeriförvaltning baseras besluten inom den gemensamma fiskeripolitiken på de bästa vetenskapliga råd som finns tillgängliga och försiktighetsprincipen tillämpas. ICES forskningsrapporter anses vara bästa tillgängliga data, men enligt den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön som antogs 2016 finns också en viss flexibilitet i hur man kan sätta kvoterna utgående från det vetenskapliga rådet. I planen definieras ett värdeintervall där alla värden inom intervallet leder till MSY på lång sikt vid befintliga miljöförhållanden och utan att påverka reproduktionsprocessen.

Vid beslut om kvoter motsvarar den övre delen av intervallet den maximala mängd fisk som kan fångas utan att beståndet påverkas negativt, medan den lägre delen av intervallet har en större säkerhetsmarginal.

– När EU nu beslutat om kvoter för Östersjön har man i de flesta fall rört sig i de nedre delarna av intervallet. Alltså kring vad många skulle se som rätt så säkra marginaler, men det har som bekant också fått kritik från svenska forskare. Det är möjligt att de svenska rapporterna är något på spåren, men fiske är ett svårt politikområde och naturen förändras hela tiden, säger Anton Nilsson.

Nöjda med besluten

När kvoterna förhandlas fram i rådet är det länderna som finns i den ”bassäng” som berörs som har mest att säga till om. Finland har många synpunkter kring kvoterna i Östersjön och få kring kvoterna i Medelhavet, och för Italien vice versa.

Vad gäller nästa års kvoter har man i Östersjöländerna varit nöjda med besluten. Så här sade bland annat Finlands jord- och skogsbruksminister Antti Kurvinen (C) efter EU:s beslut.

– Det är i linje med de vetenskapliga råden och hjälper oss att på bästa möjliga sätt främja livskraftiga fiskbestånd och fiskerinäringens framtid.

Miljöorganisationerna har i efterhand också konstaterat att kvoterna för 2023 är ”ett steg i rätt riktning” även fast man anser att det ännu finns mycket att göra för ett friskare Östersjön.

– Att använda ICES forskning är något som miljöorganisationer och partier som vill se ett hållbart fiske länge jobbat för. Min bedömning är att vi, framför allt i resten av EU, skulle få se högre kvoter om man öppnade upp för inspel från nationella institut, säger Anton Nilsson.

Dessutom skulle frågan om likabehandling och rättvis konkurrens sannolikt hamna på tapeten om ländernas kvoter plötsligt började avvika från modellerna i den gemensamma fiskeripolitiken.

– När till exempel Östersjöplanen togs fram fanns det länder som hade synpunkter på att den skulle se någorlunda likadan ut som andra havsplaner.

Politiken uppdateras

Sist och slutligen handlar kvotbesluten om en avvägning mellan ekonomiska och miljörelaterade intressen. Traditionellt har man enligt Anton Nilsson i Östersjön prioriterat miljörelaterade intressen högre, medan länder i Medelhavet snarare prioriterat ekonomiska intressen genom att pressa kvoterna uppåt i MSY-intervallet.

– När man sätter kvoter är MSY en bra modell med många fördelar. Med det sagt borde man kanske ha med en bredare ekosystemanalys. Det skulle vara klokt på många sätt, men det är också väldigt svårt, säger Anton Nilsson.

Enligt honom ska hela grundförordningen för EU:s gemensamma fiskeripolitik sannolikt inom överskådlig framtid uppdateras och diskussioner pågår också om Östersjöplanen.