Hovrätten sammanträdde i Mariehamn under ledning av ordförande, hovrättsrådet Camilla Mäkinen.

I tingsrätten förra hösten dömdes Leif Ahlqvist för missbruk av tjänsteplikten efter att han åren 2011-2014 direktupphandlat elarbeten i Mariehamns hamn av sin sons företag.

Inköpen uppgick till drygt 110.000 euro fördelat på 39 olika fakturor, av vilka fem stycken översteg gränsen för konkurrensutsättning på 5.000 euro.

Landskapsåklagaren hade i sin ändringsansökan till hovrätten krävt att Leif Ahlqvist ska dömas för grovt missbruk av tjänsteställning och hade till hovrättsförhandlingen kallat flera vittnen från hamnen och Mariehamns stad, liksom tullchefen och politiska företrädare.

”Välkänt faktum”

Åklagaren hävdar att den förre hamnchefen känt till regelverket men ej förklarat sig jävig, att han varit skyldig att konkurrensutsätta inköpen och att alla projektarbeten inte kunde vara oförutsebara och därför inte så brådskande att det utgjort ett motiv för direktupphandling. Besluten har heller inte dokumenterats och motiverats.

I sitt bemötande har Leif Ahlqvist yrkat på att åtalet bör förkastas. Hans advokat Tom Gustafsson anförde att släktskapet mellan Leif Ahlqvist och sonen som utförde elarbeten var välkänt i hamnen samt att infrastrukturnämnden känt till saken och att inköpen godkänts i stadens revision.

– Direktupphandlingen var nödvändig för att lösa synnerligen brådskande problem, som vattenläckage och utföra reparationer mellan fartygsavgångar för att inte störa trafiken. Det krävdes en entreprenör med flexibilitet som kunde rycka in.

Såg ej problemet

Beträffande jävsfrågan hävdade försvaret att ingen anfört att det var ett problem. Två av hamnens arbetsledare bekräftade att släktskapet var känt, men hade ingen uppfattning om ifall stadens ledning var medveten om detta.

Leif Ahlqvist säger att han själv inte hade reagerat på att det var ett problem.

– Det hade inte heller kommit några klagomål på arbetet eller från elverket.

Eftersom det inte fanns någon ställföreträdare attesterade han själv fakturorna innan de gick vidare för betalning.

”Borde känt till reglerna”

Liksom i tingsrätten svarade infrastrukturdirektör Kai Söderlund att han inte känt till släktskapet och inte uppmärksammats på det, medan försvaret hävdar det motsatta.

Han menade däremot att Leif Ahlqvist självmant borde ha tagit kontakt när det gällde fakturorna från sonens företag och diskuterat en annan lösning.

– I samband med stadens organisationsreform gjordes en genomgång av upphandlingsrutinerna och alla avdelningschefer har fått information och har skyldighet att känna till dem.

Försvaret har hävdat att Kai Söderlund haft tillgång till fakturorna, medan han själv underströk att det handlar om tusentals fakturor i stadens system och att han inte haft anledning att gå in och granska fakturor från en viss enhet.

Säkerhetsgranskning

Även Leif Ahlqvists son, som utfört de aktuella elarbetena, förhördes i rätten. Han konstaterade att jobben beställts av olika personer och att det ofta varit brådskande.

– Dessutom gjordes jobbet uppdelat på för- och eftermiddagar och kvällar för att Tullens arbete skulle fungera, utan att jag tog ut någon särskild ersättning.

På åklagarens fråga om hamnens del av hans företags omsättning svarade han att det som mest varit cirka 20 procent.

Som en ytterligare orsak till att just hans företag fick många uppdrag angavs att Tullen var noga med vem som hade tillträde till deras lokaler när det var stängt.

Tulldirektör Eva Enges hördes om detta, men sade sig inte minnas hur säkerhetskontrollen av entreprenörer gjordes 2014. Hon framförde även att det varit svårt att få till planeringsmöten med hamnen kring ombyggnaden och att Leif Ahlqvist ofta var upptagen.

– Han hade säkert mycket på sitt bord, men samarbetet fungerade oftast bra.

Många argument

Åklagaren vidhåller att omfattningen av inköpen bidrar till att gärningen ska räknas som grov. Försvaret framhåller att arbetets andel av faktureringen uppgick till 36.000 euro, resten var material. Timpenningen var dessutom lägre än hos de andra elfirmorna som utförde jobb i hamnen.

– En auktoriserad revisionsbyrå har utrett att det varit fråga om konkurrensmässiga priser. Staden har inte lidit någon skada och har inga yrkanden i ärendet, konkurrenterna har inte klagat och det har funnits entreprenörer som fakturerat mera under samma tid, räknade Tom Gustafsson upp förmildrande faktorer.

– Ska handlandet då ses som grovt i en helhetsbedömning, eller är det bara ”åländskt”, frågade han retoriskt.

Landskapsåklagaren yrkar på att Leif Ahlqvist ska dömas för grovt brott mot tjänsteplikten och att straffet bör bli ett år och tre månaders villkorligt fängelse.