Debatten kring paviljongen på Lilla holmen har rasat den senaste tiden. Ingen visste säkert när den var byggd, men efter en snabb digital sökning i gamla Ålandstidningar kunde jag konstatera att det fanns en notis den 27 juli 1935 där man berättade att det var Ålands fågelskyddsförening som byggde den och i augusti samma år skulle den öppna som kaffestuga.
Under badhusepoken var man förtjust i paviljonger, och en sådan uppfördes på Badhusberget i slutet av 1800-talet. Redan då fanns det problem med vandalism. Tidningen Åland berättade den 24 april 1897 att paviljongen hade försetts med fönster och luckor för att försvåra förstörelse. Efter att badhusanstalten upphört i och med första världskriget förföll byggnaden. Fotografiet ovan är taget omkring 1920 av Ole Gylling. Ann-Christin Gardberg har antecknat följande om personerna på bilden: ”På taket bakom varandra Gutta (?) Eriksson och Kalle Eriksson. Nere Rulle Eriksson, Runar Eriksson och Eugen Gottberg”. Bilden visar att paviljongen var hårt åtgången. Takspiran är bruten och hålls på plats tack vare några vajrar. Hela den undre huskroppen är bortriven och fönstren i den övre delen är utslagna. Paviljongen revs senare och Badhusberget fick 1933 ett utkikstorn som femton år senare byggdes ut med en vattencistern.
Man kan konstatera att Lilla holmens paviljong inte hotades av rivning på grund av någon ungdomlig vandalisering, utan av stadens tjänstemäns och politikers okunskap och ointresse för vår kulturhistoria. Jag kan bara utropa: Mer paviljonger åt folket!
Kjell Ekström
