Sedan millennieskiftet har skärgården förlorat 300 invånare. För Kumlinges del handlar det om ungefär 100 personer back. Kommunen jobbar hårt för att öka inflyttningen, och som ett led i den satsningen började man i våras bjuda ut tomter för en euro styck på Vårholm, drygt två kilometer från Kumlinge by.

Tre tomter på det planerade området är bebyggda sedan tidigare, och på en av dem har Henri Pettersson och Sandra Pada slagit ner sina bopålar.

Paret personifierar mycket av det som skärgårdskommunerna hoppas på vid inflyttning: De är unga och driftiga, de ser sin framtid i kommunen och de har barn. De har också gjort det många säkert drömmer om men av olika orsaker inte förverkligar – att välja det småskaliga skärgårdsamhället framom livet i en stad.

Alltid vetat

Henri Pettersson är uppvuxen i Kumlinge by och är alltså en återvändare. Att han flyttade tillbaka till hemorten torde varken ha förvånat hans vänner eller familj.

– Jag bodde sju år i Mariehamn när jag studerade, men det har alltid varit nära till hands att jag skulle komma tillbaka till Kumlinge.

När han så fastnade för en strandnära tomt i Vårholm slog han till och byggde både bostads- och båthus.

Sandra Pada kommer i sin tur från Vörå. Hon och Henri träffades på Tinder och Sandra tillstår att hon nog först försökte få med honom till Åbo, där hon bodde då. Men när det sedan visade sig att det fanns ett jobb för henne vid daghemmet i byn gjorde Sandra slag i saken och flyttade till Kumlinge för tre år sedan.

– Jag kommer från ett litet ställe utanför Vasa och så kommer man hit och det är ännu mindre. Men eftersom jag blev förtjust i naturen, och människorna har varit väldigt välkomnande, bestämde jag mig – och här har jag blivit.

Friare liv

Valet underlättades av att pandemin bröt ut ungefär när de träffades. När restriktion på restriktion trädde i kraft insåg Sandra att en vardag i Kumlinge skulle vara mycket mindre begränsad än vad den var i städerna.

– Jag ville inte sitta instängd i en lägenhet i Åbo.

Hösten 2021 utökades den lilla familjen när sonen Theo Pettersson föddes. I bygden finns ytterligare två barn i hans ålder, vilket föräldrarna ser flera fördelar med.

– Jag var orolig över att mitt barn skulle bli ensamt, men så är det alltså inte. För min del har jag andra mammor jag kan prata och umgås med, vilket är skönt, säger Sandra.

I Kumlinge finns förvisso inga ishallar, stora gymnastikarenor eller biografer. Men den som vill engagera sig eller röra på sig har ändå mycket att välja mellan: Tennisplan, gym, byalag och hembygdsföreningar, en frivillig brandkår, jaktföreningar och Röda korset till exempel.

Sandra är aktiv bland annat i Hembygdens väl i Kumlinge och i Folkhälsan. Henri jobbar månad-månad och är alltså borta en del. När han är ledig jagar han gärna, och han har också flera barndomsvänner i kommunen.

– Vi är en grupp pojkar som blivit här, konstaterar han.

Bättre förbindelser

När vi går ut på gården tar en hare till flykten och gömmer sig bakom en sten. För bara någon vecka sedan släckte en älg törsten i en pöl på tomten.

Det Sandra en gång fastnade för, den vackra naturen, är fortfarande det hon uppskattar mest med sin nya hemkommun.

– Jag har läst forskning om att människan mår bra av färgerna grönt och blått, och de färgerna ser vi här hela tiden.

Att bo ute i skärgården saknar dock inte utmaningar. Framför allt efterlyser Sandra och Henri bättre kommunikationer till och från Kumlinge, och en tidtabell som skulle ge ökad möjlighet att ta en sen kvällstur tillbaka från besök på fasta Åland.

Båda skrev under namninsamlingen mot landskapsregeringens beslut att sätta in färjan Mergus på tvärgående linjen i höst.

– Det skulle behövas en långsiktighet i skärgårdstrafiken, så att den inte hela tiden ändrar. Och att vi nu ska få hit Mergus är ett slag under bältet på oss allihop, säger Henri.

Håller tummarna

De rabatterade tomterna på Vårholm är vikta för fast boende, och eftersom det är detaljplanerat område kan de köpas även av den som saknar hembygdsrätt men som annars uppfyller kriterierna. Vatten, el och fiber är draget till varje tomt, men även om det varit många intresserade och tittat i sommar har ännu ingen slagit till och hakat på erbjudandet om att köpa någon av de sju lediga tomterna för en euro.

Så här tre år efter flytten har Sandra inte ångrat valet att bli Kumlingebo. I det lilla samhället finns en samvaro och en framåtanda hon uppskattar. Bara några minuter från hemmet finns daghem, skola, butik, bank och apotek och runt knuten ligger både en gästhamn och restaurang Kastören.

– Visst finns det dagar när jag tänker ”nej, nu orkar jag inte vara här”. Men så far jag in till Mariehamn och då saknar jag Kumlinge, säger hon.

Henri och Sandra ska framöver bygga ett nytt större hus på sin tomt vid huvudvägen. De hoppas att andra, och särskilt barnfamiljer, får upp ögonen för bostadsområdet och väljer att flytta dit. Eller som Henri uttrycker det:

– Det finns plats för fler här.