Han kommer närmast från Italien och ska stanna på Åland knappt två veckor. I vagnen han skjuter framför sig finns allt han äger och behöver, från kläder och sovsäck till matkärl och dator. Och så det 100 år gamla instrumentet concertina som han spelar på förstås.
Concertino, som han kallar sig, är ständigt på resande fot och hemma är där han är just nu. Men så har det inte alltid sett ut, berättar han när Ålandstidningen träffar honom för en pratstund på biblioteket.
Hans föräldrar emigrerade från Polen till Tyskland, där han också växte upp och drev ett företag inom grafisk design. Han arbetade massor och hade knappt tid för sina vänner. Till slut bröt stressen ned honom och han uppsökte läkare.
–Allt var psykosomatiskt, säger han och berättar att läkaren gav honom två val: förändring eller döden.
Concertino, som då var 42 år, tog läkaren på orden. Han skrev ned på ett papper vad han tycker om att göra: resa och spela instrument.
–Jag ville bli frisk igen.
Han valde att lämna det gamla livet bakom sig och liftade till Sverige, vars natur han förälskat sig i redan som 20-åring. Där började hans vandring och även hans tillfrisknande. Sedan dess har han fortsatt lifta och gå.
Går leva utan pengar
Concertino väcker uppmärksamhet och nyfikenhet där han drar fram i sina färgglada kläder och blommor i det flätade grå skägget. Det har skrivits flera artiklar om honom och Yle har gjort dokumentären ”En clown på luffen” om hans liv.
–Barn brukar fråga om jag är jultomten. Då säger jag ”Schhhh…” säger han och skrattar.
Just barn ger honom mycket glädje. Att se barn dansa på gatan när han spelar är långt mer värdefullt än de pengar som någon förbipasserande eventuellt ger.
–Jag leker med stunden, allt är spontant och improvisation.
–Människor vill göra allting stort, stort, stort. Jag tycker det är viktigt att ha den här lilla blomman varje dag, säger han och öppnar symboliskt sin hand.
På frågan hur han tjänar sitt uppehälle säger han att det går att leva utan pengar.
–Jag ger av mig själv och får det jag behöver, kanske får jag en kopp kaffe eller en måltid tillbaka.
Har han pengar till en biljett till Åland kommer han hit. Har han inte pengar blir det ingen Ålandsresa, resonerar han. Eller så ber han någon vän om hjälp.
En stor idealist har han alltid varit, säger han, och han diskuterar gärna politik. Han är medveten om att hans leverne provocerar och ibland möts han av vuxnas aggressivitet.
–De ser barnet i mig och då vaknar också barnet i dem till liv. Det skrämmer dem.
Concertino lever efter devisen ”följ ditt hjärta och lev dina drömmar”.
–Alla kan bli lyckliga om de finner sin egen väg. Jag följer mitt hjärta och hjärnan hjälper mig på vägen.
Hur länge tänker du leva så här?
–Ingen vet vad som händer i morgon.

Sandra Widing