Klassiska bilar som trängs med tävlingsmotorcyklar och gamla fönster som ska renoveras. Så ser det ut i Jocke Wickströms garage.– Jag jobbar mycket, men hittar alltid tid för min son Tim, säger han med kärlek i rösten.När Tim Wickström var liten hade familjen en amerikansk pickup som familjebil, minnet av den etsade sig fast och för ett par år sedan frågade han sin pappa, Jocke Wickström, om de inte kunde skaffa en liknade bil igen.– Det kan vi absolut göra, men jag vill visa dig en av äldre och mer klassisk modell, svarade han på sonens förfrågan.Diskussionen utmynnade slutligen i en resa till Lidköping i Sverige, där far och son hittade drömbilen.Nu, två år senare, kör Jocke Wickström till sina kunder i en Chevrolet 3600 från 1952.Hans firma tvättar och målar tak, fixar gamla fönster och renoverar fasader med mera. När han dyker upp till det första mötet med en ny kund i sin ”Cheva-pickis”, fungerar den som en isbrytare och samtalsämne. Själv säger han sig nämligen vara lite tystlåten och blyg av naturen– Bilen är annorlunda, därför öppnar den dörrar och samtalet får en naturlig start, sedan flyter det bara på av farten.Pommerndäck på flaketHans intresse för gamla bilar och motorer tydliggörs efter en titt i garaget i hans hus. En unik Chevrolet Corvette från 1957 står sida vid sida med en Dodge Dart från 1969. I en annan lokal har Jocke Wickström dessutom en Plymouth modell 38, byggd 1931. En riktig ”Farmor Anka-bil”, för en oinsatt reporter.– Corvetten är min sons, tillsammans ska vi få den körbar till hans 18-årsdag, det är i alla fall planen.Efter en stunds samtal är det lätt att dra slutsatsen att trots att han arbetar otroligt mycket, hittar han ändå massor av tid för Tim.– Det knyts liksom samman, lägenheten som jag bygger i mitt hus är ämnad för honom. Corvetten är till honom och min gamla tävlingsmotorcykel är hans, men den får han inte köra ännu.Den gröna Chevrolet-pickupen har renoverats och byggts om i viss mån. Flaket pryds numera av vackra plankor som en gång har suttit på fyrmastade barken Pommerns däck och i fronten har Jocke Wickström byggt en ramp där extraljus ska monteras.– Det var knepigt att få den att se gammal ut, men jag är nöjd med resultatet.Vill hjälpa andraEn fråga som osökt dyker upp är huruvida man har hjärta att ställa kladdiga färgburkar, verktyg och andra måleritillbehör på ett så klassiskt flak?– Det gör jag nog, min tanke är att kunderna ser att jag kan ta hand om och sköta en gammal bil. Då kanske de tänker att jag nog också tar god hand om deras tak, fönster eller fasad, säger han eftertänksamt.Har bilen som sådan lett till förfrågningar om jobb?– Ja, faktiskt. Jag har en tidsenlig reklam för min firma på bilen, och alltid när kunder ringer mig frågar jag hur de har fått nys om mig. Då har några svarat att de har sett bilen, och att de blivit intresserade av den anledningen.Nu i Coronatider funderar Jocke Wickström mycket på hur han kan bidra i syfte att underlätta för folk som blivit permitterade, eller annars bara har det svårt.– Mina jobb har inte avbokats hittills, så jag har det relativt bra. Men jag känner många som har det tyngre just nu. Därför skulle det kännas bra om jag kunde hjälpa någon annan.Han har dragit Mediskurser i linoljemålning och renovering av gamla fönster, nu överväger han att anställa en medhjälpare i firman.– Något vill jag i alla fall göra, men ännu har jag inte riktigt bestämt vad. Men det gör liksom ont när jag ser människor som har det jobbigt.Jocke Wickström hoppar in i sin jänkarklassiker och kör iväg mot nya utmaningar, dyker det upp en väldigt annorlunda pickup på vägarna så vet ni att ett inledande kundmöte troligtvis börjar en stund senare.

Peter Pussinen