Bolagiseringen handlar mer om realpolitik än något annat, även om den maskeras i högtidliga ord om att vi nu måste verka på lika villkor som andra.
FRÅN AFFÄRSVERK till Ab. Bolagiseringen av Posten rycker närmare. Redan i september landar förslaget i lagtinget för att klubbas.

BAKGRUNDEN SÄGS vara nya EU-regelverk.
Det stämmer säkert, till viss del. Det rimmar inte bra med idén om en rättvis marknad att regeringens verk, med en privilegierad ställning, ska konkurrera med det privata. Från landskapets sida vill man undvika besvärliga frågor om den saken från Bryssel, det har man nu bättre chans att göra.
Men hela bakgrunden är det knappast.
Det är ingen hemlighet att landskapet länge sökt vägar att på ett snyggt sätt distansera sig från det som blivit Postens främsta och mycket lukrativa affärsidé: att mjölka ett skatteundantag som tillkommit för att trygga våra färjtransporter, vårt ösamhälle, vårt självstyre och vår demokrati.
DET VAR inte riktigt så det var tänkt.
Det var ju inte så att den åländska argumentationen för skatteundantaget handlade om att lagerhålla maximalt många dvd-filmer och dammsugarpåsar för nordiska postorderföretag, vilket Posten är väldigt duktig på i dag. Men där står vi i dag. Affärsverket Posten säljer skattefördelar till företagskunder utanför Åland - och tjänar storkovan. Man hade aldrig kunnat bygga ut som man nu gör i Sviby om det inte varit för självstyrelsens undantag.
För ett bolag är detta kanske en ickefråga. För trots allt är detta inget olagligt eller skumt. Posten följer bara det befintliga regelverket, om än på ett finurligt sätt. Postens ledning kan därför självfallet inte klandras för det man gör, tvärtom - den förtjänar en klapp på axeln från ägaren för att den gjort exakt vad den ska göra, nämligen framgångrsika affärer, i det här fallet genom att slå mynt av ett unikt kryphål som kom till för något annat.
MEN FÖR en ägare som är ett landskap som var med och förhandlade fram undantaget hamnar saken i ett annat ljus.
För vad svarar Åland om EU undrar hur man tillämpar avtalet som sjösattes för att trygga sjöjobben och turlistorna? Jovars, vi har full rulle på nätförsäljningen av cd-skivor?
Detta är förstås också en diskussion som ägaren gärna vill undvika. Därför gör man nu som man gör. Man bolagiserar bort Posten från den egna kroppen, samtidigt som det är business as usual och pengarna fortsätter att rulla in till landskapskassan. Bolagiseringen av Posten är mer realpolitik än något annat, även om den maskeras i högtidliga ord om att vi måste se till att verka på lika villkor som alla andra. Vilket i sak förstås inte stämmer eftersom Posten också som "fristående" bolag kommer att ha en ägare som har unika möjligheter att skjuta till kapital.
MEN TROTS att ägaren inte berättar hela historien får man ändå säga att det som nu sker är ett steg i rätt riktning. I varje fall för Ab Posten men kanske också för Ab Åland.
Boskillnaden mellan politik och post blir tydligare. Det blir svårare för ägaren att stövla in med synpunkter på daglig ruljangs, vilket man tidigare haft svårt att hålla sig ifrån. Pressad av en insändaropinion glömde lagtinget i våras plötsligt bort att man tidigare lovat att Posten skulle skötas affärsmässigt. I stället fick Posten en hel lagtingsdebatt över sig där det sades hur man skulle agera i ett enskilt fall i Eckerö kommun. Detta fick Postens vd Henrik Lundberg att replikera med en minnesvärd kommentar: "Vi har ett uppdrag att ordna postservice, inte att frakta brev i postrotebåtar iklädda medeltidskläder."
RISKEN FÖR politisk detaljstyrning minskar nu. I stället ökar chansen för större arbetsro inom Posten, vilket ökar möjligheterna för Posten att ge god avkastning och spä på flitpengen, vilket kommer alla ålänningar till del.
Så visst, detta är i grunden en god idé, även om vi inte kommer från det faktum att privata företag med all rätt kan fortsätta att hävda att konkurrensen är snedvriden. Om vi vill slippa den debatten för gott finns bara en sak att göra.
Sälj bort Ab Posten.
Det är i dag en politiskt omöjlig tanke, men det skulle vara att ta steget fullt ut i den vandring som nu inleds.
MER SANNOLIKT, men också betydelsefullt, skulle i så fall vara att regeringen tar ett lite mindre steg när man nu ändå håller på att professionalisera sitt verk. Det steget är styrelsen.
Det finns inget affärsmässigt argument för att ha en politiskt tillsatt högsta topp i ett aktiebolag som slåss på en nordisk marknad.
Posten är ett viktigt bolag för Åland, alltför viktigt för att låta partipolitiska revirstrider gå före bolagets behov av kompetens. Bolagiseringen kan därför, trots att ägarens motiv inte är skinande vita och ädla, bli början på något bättre.

Niklas Lampi