Näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) förde förra veckan ett lag-pm till lagberedningen med syfte att skrota den åländska affärstidslagen. Ett från näringslivet välkommet initiativ. Åland behöver inte onödiga hinder för näringslivsutveckling. Dylik lagstiftning finns inte i våra närregioner och ska därför inte heller finnas på Åland.

Handlarnas möjligheter att ha öppet på långfredagen, påskdagen och juldagen är kanske inte en stor sak. Men rent symboliskt är den viktig. De åländska handlarna ska ha samma möjligheter som de finländska. Att upprätthålla onödig lagstiftning i en tid där konkurrensen är global och hård gör att den lokala handeln missgynnas.
Ålands näringsliv har i omgångar fört fram frågan utan att få gehör. Frågan har därmed blivit en symbol, främst bland handlarna, för den förra regeringens bristande intresse för näringslivsfrågor.
När nu näringsministern för fram förslaget är det ett besked till näringslivet att landskapsregeringen är villig att lyssna. Att den åländska handeln ska ges samma förutsättningar som dess konkurrenter. Och att det är upp till konsumenten att välja när den vill handla i stället för att politiker ska styra det. Det är det fina med marknadsekonomi, att du själv får välja vad du stöder genom aktiva val.
Sakfrågan är i sig intressant men det politiska efterspelet är än mer intressant. Hållbart initiativs Simon Holmström framför att han kommer att avstå från att rösta i frågan när den kommer till lagtinget. Motiveringen är att förslaget har tydliga konsekvenser för hållbarhetsarbetet. Ett argument som Simon Holmström återkommer till gång efter annan utan att ta helhetsgreppet om Åland.
Åland är så mycket mer än miljö och klimat. Men framför allt lever vi i en global kontext. Det måste vi ta hänsyn till när vi utvecklar och bygger det åländska samhället.
I alla fall om vi i framtiden ska kunna bo och verka här. Annars är även lagtingsledamöterna snart utan arbete och lön.
Att det råder stora ideologiska skillnader mellan regeringspartierna är tydligt. Det är även väl synligt att det finns olika ideologiska utgångspunkter inom Hållbart initiativ. Till exempel har partiets minister Alfons Röblom en mer allmänborgerlig pragmatisk utgångspunkt i regeringsarbetet än idealisterna i partiets lagtingsgrupp.
Det här blir en utmaning för såväl Hållbart initiativ som hela regeringen. Det går inte att gång efter annan lägga ner sin röst och demonstrera att man har avvikande åsikt när man ingår i en regering. Antingen är man med eller så är man inte. Trovärdigheten får sig annars en ordentlig törn.
Vi kommer att se fler frågor som skär rakt igenom sittande regeringskonstellation. Det är kanske därför lantrådet Veronica Thörnroos (C) från början sökt en bred majoritet för att kunna tillåta dylika utsvävningar. Men det återstår att se.

Nästa näringslivsfråga på tur är med största sannolikhet ytterligare en för näringsministerns parti lättplockad frukt: alkohollagstiftningen. En lagstiftning som den åländska restaurangbranschen under en lång tid har bett om att få förändrad för att få minskad byråkrati vid bland annat tillståndssökande för catering.
Det enda man begär är att lagstiftningen ska uppdateras och att samma möjligheter ges för de åländska restauratörerna som för de i Finland. Inte ett orimligt krav och som dessutom förenklar hanteringen för alla inblandade.

Daniel Dahlén