I går presenterade den avgående landskapsregeringen sin sista budget. Till stora delar slår budgeten fast redan tidigare satsningar och i övrigt är det inte många nyheter som presenteras.
Nyheterna lär däremot komma i vårens tilläggsbudget av den tillträdande regeringen. Detta eftersom det av hävd ofta är så att den nya regeringen vill sätta sin prägel på politiken.
Även om det inte är många nyheter som presenteras finns det en rad saker som sticker ut. En del av bokföringsteknisk karaktär och en del av politisk karaktär. Den första frågan som sticker ut är hanteringen av Paf-medel.

Frågan om hur Paf-medel ska hanteras är en fråga som debatteras med jämna mellanrum och frågan kommer återigen att bli föremål för debatt. I budgeten för 2020 ser vi att landskapsregeringen nu på ett transparent sätt belyser det faktum att Paf-medel finansierar offentlig drift.
Sättet frågan belyses på innebär ett paradigmskifte och det kommer leda till debatt. Att bygga offentlig verksamhet på spelbolagsinkomster är tveksamt och vi vet inte var en sådan resa tar slut. Det skapar en osäkerhet i samhället och bör därför diskuteras och vändas på från olika synvinklar.
Det är troligtvis därför finansminister Mats Perämaa (Lib) nu lyfter frågan. Det politiska Åland har för länge låtit frågan ligga obesvarad och det är bra om vi nu får en diskussion och ett avslut i hur Paf-medel ska hanteras. Även om en sådan diskussion kommer att ta tid.
Budgeten bjuder även på ett intressant uppslag gällande tandvårdssedlar. Äldre, de som har rätt till hälsofrämjande tandläkarbesök, kommer att få möjligheten att själva välja om man går till en privat tandläkare eller till ÅHS.
Valfriheten flyttas ut till individen och de privata tandläkarna får en möjlighet till ny inkomstkälla. Ett intressant beslut som är helt i linje med tanken om servicesedlar där individen själv får välja serviceleverantör. Det här är ett vanligt förfarande i kommuner i såväl Sverige som Finland. Ett lovvärt initiativ av socialministern Wille Valve (MSÅ) och den avgående landskapsregeringen och något som kan utvecklas vartefter tiden går och systemet utvärderas.
Oavsett hur vi ser på budgeten är den fortsättningsvis på minus. Denna gång på nästan 10 miljoner euro. Vi är i en situation där den åländska ekonomin haltar. Där tillväxten inte fått fart. Där vi har en lågkonjunktur på inkommande. Det är en stor utmaning för det åländska samhället och för hela lagtinget.
Att vi fortsätter med minusbudgetar är inte bra. Även om likviditeten är på en adekvat nivå så lever landskapet över sina resurser. Att inte större inbesparingar aviseras är oroande. Visst tar det ont att skära i verksamheter och prioritera, men det är ett måste. Landskapet kan inte i all evighet låna från kommande generationer.
Oavsett politisk partibeteckning är det obekväma beslut som måste tas men det är bättre att ta dessa beslut så fort som möjligt. För det är som den tidigare svenska finansministern Kjell-Olof Feldt sade, att utan ekonomiska åtstramningar förloras möjligheterna till att föra en realistisk ekonomisk politik.

Daniel Dahlén