Ett av huvudbudskapen när utvecklings- och hållbarhetsrådet presenterade sin fjärde statusrapport var att krisen även öppnar upp möjligheter.
Samtidigt kan det konstateras att hela arbetet nu går in i en annan fas. Kursen är lagd och nu återstår det verkliga jobbet – få saker att hända.
Utvecklings- och hållbarhetsrådet är mer än enbart miljö och klimat. Statusrapporten har till exempel även inkluderat resultaten av de av landskapsregeringen tillsatta idéutvecklingsgruppernas arbeten. Ett bra grepp som fördjupar diskussionen och skapar ett bredare underlag.

Statusrapporten innehåller inte några revolutionerande slutsatser, och det ska vi kanske inte heller förvänta oss. Däremot slår rapporten återigen fast en rad områden där det åländska samhället måste utvecklas. Idéer som länge florerat i det åländska samhället. Det som fortfarande saknas är dock ett tydligt ägarskap och hur man kommer vidare.

Mer eller mindre alla idéutvecklingsprojekt slutar med att frågor ställs kring vem som gör vad och vem som ska betala? Och på Åland har vi dessutom en ovana att alltid rikta blickarna mot landskapsregeringen när dessa frågor ställs.
Visst har landskapsregeringen en roll att fylla, men det är inte en självklarhet att det alltid är landskapsregeringen som ska driva frågorna. Det är mycket vi själva kan göra för att förbättra Ålands möjligheter. Såväl i vårt dagliga liv som i våra yrkesroller. Då talar vi inte enbart om klimat och miljö utan om till exempel tillväxtmöjligheter, ambassadörskap och hur vi bygger vårt samhälle.
Med det sagt har det offentliga Åland en stor roll att fylla, men det krävs även att andra delar av samhället, förutom storbolag och föreningar, inkluderas mer i arbetet.
En av de mer intressanta slutsatserna som lyfts i statusrapporten kommer från en av idéutvecklingsgrupperna. Idén är inte på något sätt ny utan har diskuterats i åratal och nu är det dags att föra frågan vidare.
Idéutvecklingsgruppen bestående av Magnus Lundberg, Caroline Lepistö, Nils Lampi och Carita Weiss för fram en rad mycket aktuella och viktiga förslag och konstateranden.
Gruppen konstaterar klart och tydligt att landskapets resurser är begränsade samtidigt som många områden är i behov av satsningar. Med detta sagt måste landskapsregeringen, enligt gruppen, inför budgeten för år 2021 granska alla budgetutgifter och föreslå omfattande besparingar, som kan verkställas omgående, och även initiera ett långsiktigt sparprogram för åtgärder som till följd av behov av lagändringar kräver längre framförhållning.
Genom att anta utvecklingsgruppens förslag skulle landskapsregeringen åtgärda en rad utmaningar inom den egna organisationen och samtidigt agera som en god förebild för övriga Åland. Därför ska det bli ytterst intressant att se om den kommande budgeten för landskapsregeringen 2021 tar denna boll.
Om Åland ska klara de utmaningar, som vi står inför i direkt närtid såväl som på sikt, krävs det att vi tänker nytt. Åland har inte råd att satsa fel. För länge har tillväxten haltat och nu med pandemins stora effekter på det åländska samhället går tåget för förändring. Inte i morgon utan nu.
Om vi ser på hållbarhetsfrågan ur ett klimat- och miljöperspektiv konstateras det i rapporten att frågan nu är här för att stanna. Dagens företag och organisationer måste inkludera frågan i sin dagliga verksamhet. Den slutsatsen är korrekt. Inget företag eller organisation kan lämna frågan åt sitt öde. Samtidigt är det viktigt att poängtera att företag och organisationer inte ska bli aktivister. Aktivism stänger ute folk som inte tycker samma sak och där måste hela det åländska arbetet med hållbarhet vara hållbart även ur den aspekten. En fortsatt sansad och realistisk syn på hållbarhet ur ett miljö- och klimatperspektiv är således vägen framåt. Det gynnar hela det åländska samhället.

Daniel Dahlén