Om böcker kan vara kärleksförklaringar så är den här boken det. En kärleksförklaring till skärgården nu, förr och i alla tider och naturligtvis till Jungfruskär. Ön som numer inte har fast bosättning året om.
En stor del av ögruppens areal hör numer till Skärgårdshavets nationalpark och även militärerna, som haft en vaktposition på ön, har avvecklat sin verksamhet här. Geografiskt räknas Jungfruskär nu som en del av Houtskär men under svenska tiden hörde Jungfruskär till Åland. Det fanns en tid på tidigt 1900-tal när ön kallades "Lill Kökar" eftersom så många kökarbor valt att bli nybyggare här.
Unik natur
Det som alltid framhålls med Jungfruskär är den unika naturen med lövängar där orkideer som Adam och Eva rikligt förekommer. Ön har också ett rikt fågelliv och många flyttfåglar rastar här vår och höst.
Leif Lindgren skriver om naturen och om hur den formats i samverkan med människan. Dagens lövängar är ju ett resultat av att mark har rydjats, betats och att slåttern hjälpt till att hålla landskapet öppet. Här finns stengärdsgårdar, rester av lador, gamla diken och spår av mänskligt arbete utfört med handredskap. "jungfruskär påminner i många avseenden om Idö i Kökar, men är ännu artrikare än denna berömda ö" skriver Lindgren.
Själv upptäckte han Jungfruskär 1977 och har aktivt varit med om att återerövra kulturmarkerna från överväxning. 1980 inleddes naturskyddets epok på Jungfruskär med hjälp av beväringar och talkoinsatser. Idag har man betande får på öarna som återantagit sitt lövängsutseende.
Unika människor
Jungfruskär har varit befolkat sedan 1500-talet, man tror att det kan ha funnits en sjökrog här också.
Men det var först på 1800-talet som befolkningen började växa till sig och vid början av 1900-talet var det många som valde att bli torpare här. Som mest hade Jungfruskär en befolkning på 43 personer och på 30-talet grundades en skola här.
Boken inleds med en intervju med Uno Hamberg, bördig från Holmars i Kökar, Finnö. Han berättar om ett hårt liv, från det att han föddes i en fiskebåt på Skiftet, till vilda lekar som kunde ha slutat illa och deltagande i kriget från 1943.
Senare gick Uno till sjöss och numer bror han i Åbo vintertid. Men på sommaren är det Jungfruskär som gäller och dit tar han sig med egenbyggd båt. Ofta i hårt väder, som på Jungfruskär kallas "Unos väder".
Det säregna
Viveca Sundberg har gjort en grundlig utredning av Junfruskärs bebyggare, gård för gård, och illustrerat med gamla bilder. Alltså kan även släktforskare ha nytta av boken, det finns många skärgårdsbor som bott en tid på Jungfruskär.
Eila Alopaeus skriver om hur hon upptäckte Jungfruskär på 70-talet och småningom blev ägare till ett torp där. Via torpet berättar hon om gammal skärgårdskultur i utdöende, om redskap som få idag vet hur man hanterar.
Boken är välskriven och intressant och förtjänar många läsare. Fotografen Kaius Hedenströms bilder från Jugfruskär är både poetiska och dokumentära och tar fram det säregna i landskapet.
NY BOK
Jungfruskär i Skiftet
Utgivare: Houtskärs kulturgille 2008
Texter av: Eila Alopaeus, Leif Lindgren, Erkki Marttila, Vivéca Sundberg, Tapani Tuovinen
Redaktörer: Clara Henriksdotter Puranen & Siv Fagerlund
Antal sidor: 294, inbunden
Marhällor: 4
Ålandstidningen