Klockan är 18.10. Mottagningen i GE-villans trädgård är i full fart, samtidigt ekar S:t Görans kyrka tom.
Vaktmästaren går runt och donar med något, några musiker kommer gående med sina instrumentväskor.
Klockan är 18.45. Det är kö nerför kyrktrappan och inuti kyrkan är det ett förvirrat virr-varr. Det tog inte mer än en dryg halvtimme för åländska musikentusiaster att fylla stadskyrkan.
När klockan slår 19 går Katrina kammarmusiks konstnärliga ledare Cecilia Zilliacus fram och hälsar alla välkomna.
Mitt i hennes tal ringer en telefon från de bakre raderna och påminner henne, till publikens skratt, att påpeka att alla telefoner bör vara på ljudlöst under konsertupplevelsen.
Efter det hör man ett improviserat avantgarde-stycke av alla telefoners ”burrande” när de sätts på ljudlöst.
Stockholm Chamber Brass
Tom Poulson på trumpet, Urban Agnas på trumpet, Jonas Bylund på trombon, Annamia Larsson på horn och Lennart Nord på tuba, bildar tillsammans Stockholm Chamber Brass.
De inleder konserten och spelar kvällens mest moderna stycke, ”Brasskvintett”, som skrevs av tonsättaren Anders Hillborg 1998.
De spelar väldigt bra tillsammans och rivstartar Katrina kammarmusik med ”Brasskvintett”, som kan beskrivas som ett hetsigt stycke med många känslor och kontrastrika toner som interpolerar mellan de olika bleckblåsen.
Orgel och piano
Från läktaren hör man toner från stråkar, orgelns luftiga andning och sopranen Sofie Asplunds outtröttliga vibrato.
Johan Ullén spelar piano och orgel, han har även komponerat ett stycke exklusivt för Katrina kammarmusik, som kommer att framföras på fredag.
”Suite bergamasque” är en svit för piano, komponerad av Claude Debussy som presenterades första gången 1905.
Johan Ullén sätter sig ner framför flygeln och påbörjar Debussys odödliga mästerverk, det är också kvällens höjdpunkt. Konsertens namn är trots allt ”Clair de lune” som betyder månsken på franska, och är den mest välkända delen ur pianosviten.
Han spelade med erfarna händer och man märker att han är en av Sveriges främsta pianister.
Johan Ullén flyter över tangenterna och genom hela sviten. När han är framme vid den tredje delen, ”Clair de lune”, blir kyrkan helt tyst.
Kompositionen som går i 9/8 och är ökänd för sitt flitiga användande av tempo rubato, gör stycket till vad det är. Från de första två tonerna känner man igen sig, och innan man vet ordet av det är han klar, och tar emot publikens applåd.
Han spelar klanderfritt.
Zeb Holmberg