Ledare
Utan kulturen tappar samhället språket för mening, värdighet och långsiktiga visioner.
Daniel Eriksson
Utan kulturen är allt bara aska
Vi lever i en märklig paradox. Kultur genomsyrar allt: hur vi talar, hur vi tänker, hur vi uppfostrar våra barn, hur vi förstår världen och varandra. Ändå behandlas den politiskt som ett särintresse. Förståelsen för kulturens grundläggande betydelse måste återupprättas.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
När tiderna blir kärva är det i kulturpolitiken man börjar skära, i stället för att erkänna att kulturen utgör själva infrastrukturen för vårt civiliserade samhälle. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård höll ett brandtal på detta tema när han deltog på kulturseminariet på Alandica härom veckan. Han har stöd av idéhistorikern Sverker Sörlin som i sin nya bok ”Kulturens värde” beskriver hur denna klyfta vuxit fram.
Det krävs en långsiktig odling som tränar omdöme, ansvar och gemensam orientering. När medborgare reduceras till skattebetalare och konsumenter förlorar politiken sitt djup.
Petter Lobråten
Genom en idéhistorisk och kulturpolitisk vandring spårar han hur ett bredare modernt kulturbegrepp växte fram i slutet av 1700-talet, blev en demokratisk kraft under 1900-talets första hälft och i Sverige bands samman med folkbildning, utbildning och ett optimistiskt medborgarideal.
Sedan slutet av 1960-talet, menar han, har denna helhetssyn försvagats. Kultur och utbildning skiljs åt, och kulturpolitiken professionaliseras för att säkra institutioners finansiering. Men samma ordning gör kulturen politiskt osynlig: den kopplas bort från diskussioner om vilka människor vi blir, vad samhällsbygget är till för och hur demokrati hålls levande.
När ekonomisk nytta, mätbarhet och korta tidshorisonter blir dominerande måttstockar tappar politiken språket för mening, värdighet och långsiktiga visioner. Därmed blir också samtidens stora kriser som klimat, teknologisk omvandling, polarisering och auktoritära tendenser, missförstådda om de bara tolkas som tekniska eller ekonomiska problem; i botten handlar de om kultur, värden och livsstilar.
Förståelsen för vad kultur faktiskt står för måste återupprättas. Det krävs en långsiktig odling som tränar omdöme, ansvar och gemensam orientering. När medborgare reduceras till skattebetalare och konsumenter förlorar politiken sitt djup. Att åter tala om kulturens värde är därför inte en nostalgisk gest. Det är ett sätt att återvinna gemensamma horisonter i ett fragmentariserat samhälle. En levande kulturpolitik är inte en kostnadspost bland andra, den är en investering i demokratins hållbarhet. Och den kan inte vänta tills allt annat är löst. Den är en del av lösningen.
