Rektorsfallet blottar brister i ledarskapet

I snart tre år har Ålands Musikinstituts rektor Björn Blomqvist befunnit sig i något som inte kan kallas annat än ett arbetsmässigt ingenmansland. Han har varit avstängd, haft ofrivillig semester, återgått i jobb utan arbetsuppgifter och sedermera med otydliga arbetsuppgifter. 

Nu har landskapsregeringen meddelat att man saknar förtroende för honom som rektor vid Ålands Musikinstitut. Att så var fallet förvånar kanske ingen, men det har uttryckligen inte sagts i offentligheten tidigare. Men trots att landskapsregeringen saknar förtroende har han inte sagts upp eller fått några klara besked om sin framtid. Det är inte bara problematiskt för den enskilde, utan också principiellt tveksamt. 

Det som hände i Gävle var allvarligt men inte brottsligt eller tillräckligt för att bli uppsagd. Förtroende är avgörande i en ledande position, särskilt inom utbildning, och en arbetsgivare måste kunna agera när förtroendet skadas. Men då krävs också tydlighet. Antingen finns det grund för att skilja någon från tjänsten – eller så finns det inte det.

Att låta en situation dra ut på tiden i åratal utan tydliga besked till berörda är bara tecken på ovilja eller oförmåga att fatta beslut. Landskapsregeringen borde, om situationen är så allvarlig som man låtit påskina genom sitt agerande, ha köpt ut Björn Blomqvist för länge sedan.

I stället har man målat in sig själv i ett hörn samtidigt som en enskild individ drabbas. Man hävdar att de arbetsuppgifter han tilldelats är viktiga, men om så vore fallet hade knappast en arbetsledares frånvaro inneburit att arbetet stannat av helt och att han blivit sittande sysslolös utan direktiv i veckor – med full rektorslön. Det är fullständigt slöseri med skattemedel och en utomordentlig lektion i dåligt ledarskap. 

Det handlar inte heller bara om juridik, utan även om ansvar. Landskapsregeringen har ett ansvar att agera rättssäkert men också förutsägbart, skyndsamt, tydligt och med respekt för individen. Det har man inte gjort i det här fallet.

Om förtroendet saknas måste arbetsgivaren agera utifrån det. Om det inte finns tillräckliga skäl för uppsägning måste personen ges en tydlig och meningsfull roll och framför allt tillräcklig information om varför saker blivit som de blivit. Allt däremellan riskerar bli det som just nu framträder: ett vakuum. 

Och att lämna saker i ett vakuum är inte ledarskap.