Man har ett moraliskt ansvar när man väljer att äta kött. Det är inget att hymla med.Sebba Södergård
Ska du äta kött ska det vara åländskt
Miljö » Allt fler åländska köttbönder skickar sina djur till slakt i Finland. Konsumenterna kan göra mer för det lokala köttet än att beklaga det. Den som äter mindre kött har råd att betala vad det åländska faktiskt kostar.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Ett djur måste dö, ett liv måste släckas, för att vi ska få en biff på tallriken. Ett enkelt faktum som det inte går att snacka sig runt i väntan på att utvecklingen av labbodlat ”kött” kommit längre.
Den som av etiska skäl därför avstår från animaliska livsmedel har ett starkt och konsekvent argument. För att inte tala om den absurda andel av jordklotets begränsade resurser som dagligen används för att hålla i gång produktionen av djurbaserade maträtter. Men eftersom de flesta av oss inte är beredda att avstå från det delikata och lättlagade köttet är frågan inte om dilemmat finns, utan hur vi hanterar det.
Vilken sorts liv vill vi tillåta djuren innan de slaktas? Ju kortare väg mellan bete och slakt, desto mindre tid på flak och färja.
Petter Lobråten
Debatten som har rasat i Ålandstidningen de senaste dagarna har aktualiserat frågan lokalt. Allt fler köttbönder säljer sina djur till Liha Hietanen i Finland, och Atria har hämtat slaktdjur från Åland i mer än tio år. Samtidigt är Dahlmans öns enda slakteri för nöt, får och gris. Ålands producentförbund påminner om att bonden har rätt att se till sin ekonomi, och det är svårt att invända mot det. Närproducerat kan inte bygga på att producenten ensam bär kostnaden. Ansvaret vilar tungt på oss konsumenter.
Det finns många goda skäl att välja åländskt, och de hänger ihop med etiken. Vilken sorts liv vill vi tillåta djuren innan de slaktas? Ju kortare väg mellan bete och slakt, desto mindre tid på flak och färja. Ett djur som föds, växer upp och slaktas här på Åland går att följa hela vägen, och konsumenten kan fråga bonden hur det har haft det.
Betade hagmarker hör till de artrikaste miljöerna i vår del av Europa. Men det behövs betesdjur för att hindra dem från att växa igen.
Ålandstidningen
Ur beredskapssynpunkt är ett ösamhälle som inte kan slakta sina egna djur sårbart. Ett lokalt slakteri behöver både djur och kunder för att överleva.
Enligt de nordiska näringsrekommendationerna bör vi inte äta mer än 350 gram rött kött i veckan. Ska man väga in köttproduktionens miljöbelastning blir mängdrekommendationen dessutom betydligt snålare. Kalkylen är enkel. Äter man mindre kött har man råd att betala mer för det. Resultatet blir färre men dyrare kilon, köpta från gårdar man kan besöka.
Måttlighet är inte lösningen på det etiska grundproblemet. Men den som vet var köttet kommer ifrån och att djuret har fått leva ett så gott liv som möjligt, står på fastare moralisk grund än den som köper det billigaste paketet utan att fråga.
