Tio månader har gått

För tio månader sedan skrev jag en insändare om den planerade havsbaserade vindkraftsindustrin i norrhavet och dess effekter på livskvalitet, natur och miljö. Debatten har sedan dess förts i olika forum men fortfarande finns inget som talar för att vindkraften är en klok och långsiktig lösning för den gröna omställningen utan tvärt om.

Vi som ifrågasätter förstörelsen av Norrhavet blir ofta anklagade för att vara bakåtsträvare och/eller klimatförnekare. Frågan är vem som är vad? På ena sidan finns vi som värnar naturvärden, kulturlandskap, livskvalitet för boende och djur samt har förmågan att se helheten av miljö och klimatkonsekvenser. På andra sidan står de som med hull och hår har köpt den nuvarande lösningen för den gröna omställningen där inget får ifrågasättas, enögda politiker där prestige går före förnuft samt de som vill tjäna sina pengar, investerare och projektföretag.

Vindkraften är dåtid och inte framtid då den är olönsam, oplanerbar och har en trög teknisk utveckling vad gäller att kunna hantera volatiliteten samt lagringen av energin. När väl Norrhavet är förstört, om cirka 8–10 år, har ny teknik sprungit om vindkraften. Vindkraften är inte miljöneutral utan tvärt om en stor miljöbov avseende framställning av material till kraftverken, under uppbyggnaden och under själva driften. Hittills har man mörkat detta.

Vindkraften ger en sämre livsmiljö för människor och djur som utsätts för ljud- och ljusstörningar och sänker värdet på hus och egendom i dess närhet. I detta fall försvinner norra Ålands höga värde som rekreation- och turistattraktion. Finns inget liknande på Åland.

Vindkraften har samlat ett antal bakåtsträvare som vägrar att ta till sig ny teknik som är på ingång, de håller i stället fast vid vindkraften som lösningen för den gröna omställningen. Påverkan och bearbetning pågår aktivt från företag och investerare som vill tjäna pengar. Vindkraften ger god lönsamhet för projekterarna som uppför vindkraftsindustrin. Förklaringen är att de är bidragsdopade från EU och LR.

Företagen som därefter ska producera elen går nästan alltid med förlust och ofta i konkurs. Eventuella vinster försvinner i princip alltid utomlands. Vindkraften riskerar också att skapa ett överförmynderi från central nivå då olika påtryckningsförsök görs i form av utlovade och osäkra ersättningar till kommunerna eller genom förtal av lokalpolitiker som klimatförnekare eller rena hot om sanktioner mot kommunerna. Det görs även försök att hitta krypvägar för att kunna gå förbi kommunernas vetorätt.

Det kan inte nog upprepas att projekteringsföretagen som ofta uttalar sig i media och påstår sig vara frälsare för miljön talar i egen sak och bara har i uppdrag att tillförsäkra sina aktieägare en god avkastning, vilket också är gott företagande. Detta ska inte blandas ihop med bedömningen om vad som är bäst för Åland. Dags för de kloka politikerna med ryggrad att sätta ned foten, för visst finns ni?

Lisbeth Hagman