Siri: Vad är två plus två?

Teknik är framtiden. Låter det bekant? På kort tid har tekniken gjort kometkarriär och ohämmat kunnat roffa åt sig allt mer plats i vårt samhälle. Skolan är inget undantag. Datorer och Ipads ersätter allt oftare penna och sudd i våra klassrum. Men ingen verkar ha ställt frågan ifall digitaliseringen faktiskt gynnar elevernas lärande. Det har vi bara tagit för givet. Digitaliseringen har varit ett självändamål. Teknik för teknikens skull.

Sverige var tidiga med att anamma teknik i undervisningen. Man såg tekniken som sin räddare i nöden, men kunskaperna sjönk och läsförmågan försämrades ytterligare. Nu har man gjort en tvärvändning och regeringen vill se fler böcker och färre datorer i skolan. Politiker har nämligen konstaterat att det bästa sättet att främja läsning är genom att läsa böcker. Tänka sig …
På Åland har det inte gått lika fort, men tekniken ges hela tiden mer utrymme i skolan. Det är hög tid att vi kritiskt börjar granska teknikens roll. Likt Sverige ska vi inte behöva slå i botten innan det kan vända uppåt.

För forskningen ser inte lovande ut. Data från Pisa visar att elever som använder datorn max en timme per dag presterar bäst. Sämst presterar de som använder datorn mer än fyra timmar. Det krävs inget geni för att lägga ihop två och två.

Men vadå? Finns det inga fördelar med digitalisering? Jodå! Teknik är ett utmärkt verktyg för repetition och inhämtning av fakta. Självklart ska tekniken ges plats i undervisningen. Men it ska inte handla om it, utan om lärande. Och vi får inte glömma att läraren alltjämt är den viktigaste tillgången. Lärande handlar i första hand om mänsklig interaktion. När vi mister den personliga kontakten, mister vi också lärandet.
Vi kan inte ducka för tekniken. Den är här för att stanna. Men det betyder inte att tekniken ska diktera vår skola. It ska vara en hjälpreda, inte vår överman. Då måste vi sluta behandla digitaliseringen som en superhjälte. Vi får inte låta Siri bli åländska elevers huvudlärare.

Philip Björkqvist (HI)